Nyårsdagen
Ibland hör jag namn nämnas utan att lägga någon närmare vikt vid dem. Så kommer jag ihåg ansiktet och människan, och med ens får namnet betydelse. Ett namn kan väcka många känslor: längtan, rädsla, attraktion, vemod… ja, listan kan göras lång.
Det nya året inleds med rubriken i Jesu namn. Det namnet väcker också känslor av skilda slag. Hängivenhet, likgiltighet, det namnet kan ge svar och ställa frågor. När livet ställs på sin spets kan det namnet vara det enda som finns att säga.
Ibland sörjer jag över hur Jesusnamnet används. Hur namnet får försvara ideologier och propaganda och för att inge falska förhoppningar, ja till och med lura människor.
Det hindrar inte att namnet Jesus Kristus har blivit allt viktigare för min egen del. Jag kan långtifrån alltid känna igen mig i honom och hans sinnelag, men just därför behöver jag också Kristi barmhärtighet och kärlek ännu mycket mer.
Med åren har det blivit allt viktigare att be med den fornkristna bönen: Jesus Kristus, förbarma dig över mig. Den bönen bads av den blinde Bartimaios, som bad och ropade om hjälp. I alla tider har kristna fortsatt att be med dessa ord, i längtan efter hopp, liv och upprättelse. Den bönen kan få följa hjärtslagen, inandningen och utandningen och påminna om Jesu närvaro, i allt det vi gör och i allt det vi är.
Bön: (med Caroline Krooks ord)
Herre Jesus Kristus, i ditt namn vill jag ta emot det nya året.
I ditt namn betyder: med din kraft, på ditt uppdrag, med din förlåtelse, till din ära.
Det goda under det gångna året tackar jag för
och det som blev fel försöker jag att utan vrede eller bitterhet lämna ifrån mig.
Inför det nya året lägger jag allt i din famn, min tacksamhet och min glädje,
men också vemod och oro, både livskraft och svaghet.
I ditt namn vill jag ta emot detta nya år, varje ny dag, varje medmänniska.
Amen!