Sommaren har lagt sig att vila och snart är det höst
De varma vindarna har nu klingat av och man känner vemod
i sitt bröst
Naturen behöver vila för att åter igen bli riktigt vital
Vi människor blir mer inbundna och kryper in i våra skal
Människans höst är ett väntrum på det som kommer längre fram
Man inser att tiden har gått otroligt fort på livets stam
Då undrar man vart för mig detta mysterium
Jag har min övertygelse, jag viker mig inte ett tum
En höst i naturen är ett kännetecken för oss alla
Det är bara ett förtecken på att snart ligger vi där kalla
Som i allt annat finns det nyanser av det hela
Erfarenheten är stor och det man känner mest är att lederna är stela
Visst är hösten vacker med sina färger och sin friskhet
Man är väl inte förlorad, bara äldre detta är något konkret
Hösten är en förevisning av att mörkret tar snart över
Men tron innerst inne att allt blir bättre, det är vad vi behöver