- Men samtidigt uppfyller jag ett löfte till min pappa Nils Johan Granström och mamma Helga att berätta om de svårigheter de fick utstå när de fick gå från sitt hemman. Pappa blev bestulen på ett sparat kapital och kunde därför inte omsätta sina lån, vilket i sin tur öppnade möjligheter för andra att få lagfart på hemmet. För att klara sina betalningar tog pappa ut en stämpling, men det året blev virkespriserna endast 25 öre trädet. Den som köpte virket fick året därpå en krona per träd, berättar Inga Lill Granström Fors.
Inga Lill Granström Fors har lagt tyngdpunkten kring människors liv och vandring, men hon skildrar även händelser och resor i dåtidens miljöer. Kort sagt, det handlar om hur man överlevde.
Det har tagit några år att sammanställa materialet till boken.
- Jag har skrivit på boken till och från under några år, men till slut har jag nu kunnat uppfylla löftet till mina föräldrar, säger hon.
Dödsrop och benrangel
Författarinnan är född i Jokkmokk, men har efter många år Kiruna, Piteå och Växjö åter bosatt sig i Piteå, dit hon kom i fjol.- Det känns helt rätt att åter vara här där mina rötter finns, framförallt längtan till naturen och musiken, uppger hon.
Hur tedde sig vardagen för en ung flicka i Maitum där hon som fyraåring bodde med sina föräldrar? Inga Lill Granström Fors berättar om en bygd i förändring, där hon genom återbesök låter läsarna knyta bekantskap med människor i byar som tömts och inte längre finns.
Här handlar det om den lilla gården, där fotogenlampan var det dominerade lyset, hur människor bröt åker, var sysselsatta i hårt och tungt skogsarbete. Det handlade mycket om naturahushållning och om djur på skogsbete. Enkelheten i Maitum, flyttningen till Nausta och skolgången i Tårrajaur, allt som ingredienser i möjligheterna att skapa en framtid för sig själv och sina efterkommande. Det var inga platser där man blev ekonomiskt välbärgad.
Här finns också historier som gått i släkten, bland annat om hur en släkting tystnat dödsrop vid Tårrajaur sjö. En person som i ett samtal med ett benrangel löste upp knuten kring en tjuvjakt.
För Inga Lill Granström Fors fortsatte livet efter skolkökskursens avslutning med en resa ut " i stora världen", till Malmö. Där hon sedan presenterades som "lappen från Norrland".
Hem till byn
Hembygden lockade dock och det blev åter en tid i hemmavid i ungdomsåren innan hon så småningom fick en tillfällig anställning att mjölka kor hos Oskar Lundström i Höglandsnäs. Det ansågs som en extra förmån att om hon inte skulle klara av mjölkningen, och inte trivas i familjen, skulle de hjälpa henne till nytt arbete. Det var också där hon första gången stötte på skeppsråttor.- En eftermiddag, i början av min vistelse på gården, gick jag ut för att ge korna hö. När jag böjde mig ner för att ta en famn hö, sprang två jättestora råttor, ljusgrå till färgen, över höladans golv och ut genom dörren. När jag kom in och berättade detta blev familjen orolig, berättar Inga Lill Granström Fors.
Skeppsråttorna hade kommit för att stanna och de spreds med väldig fart på grund av de öppna slasktipparna, erinrar hon sig.
Det finns också glimtar från annat i tillvaron.
Efter anställningen i Höglandsnäs kom till kamrer Stenberg på Klubbgärdet.
Inga Lill Granström Fors skildrar i boken vilka som bott i Maitumby, hon berättar om länsmän i tre generationer och avrundar med några korta och intressanta intervjuer med olika personer.