Det var titeln på Gunilla Breskys föreläsning hos Norrbottens senioruniversitet, NorrSen. Gunilla har en bakgrund som radiojournalist under 30 år med tyngdpunkten på dokumentärer. Det blev en spännande resa som den drygt 50 personer stora publiken fick vara med om. Tyngdpunkten i hennes journalistiska karriär är radiodokumentärer. Gunilla berättade att det var Pjäsen om Norrbotten som fick henne att efter sin utbildning flytta hem igen och berätta historier från norr.
– Mitt mål har varit att göra dokumentärer om lokal historia så bra att hela Sverige vill lyssna. Några axplock visar bland annat historien om rallarkockan Svarta Björn, eller Anna av Norge som det står på hennes grav på Rallarkyrkogården i Tornehamn efter malmbanan. Anna dog ung, 22 år, och hon gestaltades här livfullt av Kari Bremens från Lofoten.
En annan händelse som satt djupa spår var när hon genom en journalistkollega i Ryssland fick kontakt med Marina Oswald, hustru till Lee Harvey Oswald som ansågs ha mördat USA:s president John F Kennedy i Dallas. Marina sa: He didn't, det vill säga Lee Harvey var inte mördaren utan det var en konspiration och han fick skulden.
Bland alla reportage finns också en historia om en kvinna från Grubbnäsudden som berättade om sitt första möte med en rysk krigsfånge och som sedan hamnade i fängelse i Bodö. En mycket dramatisk utveckling.
20 år och 10 filmer.
Därefter berättade Gunilla om sin tid som filmare. En av de mest omtalade filmerna är Blodsvägen. Den skildrar krigsfångars byggande av den arktiska järnväg som Hitler ville göra som en förlängning av den norska järnvägen från Mosjöen vid Mo i Rana till Kirkenäs. Filmen gjordes i slutet av 1990-talet och belyste bland annat att 13 000 krigsfångar dog i Norge.
En annan fängslande händelse var den norska kvinnan som under sin fångenskap broderade händelser ur sitt liv på sin fångfilt. Den kom till genom att Gunilla såg filten på ett museum i Norge och började söka efter kvinnan som gjort den.
Gunillas senaste film handlade om Nils Aslak Valkeapää och de kommande planerna är att göra en film om Sara Lidman.
En fråga som kom var hur Gunilla hittar sina berättelser. Svaret var att det är inte jag som hittar berättelserna utan de berättelserna som hittar mig. Sen framgick det tydligt att en nyckel till intressanta berättelser är att vara frågvis, nyfiken och att inte ge upp. På det sättet skapas historier som många vill ta del av.
Mer information finns på www.folkuniversitetet/norrsen