En läsare ringde in och berättade om att det brann på Bloms möbelaffär som vid den tiden låg på Storgatan mellan Rådhustorget och Badhusparken.
Kvällsjobbande fotografen Nils Ögren och reportern Ivar Johansson funderade på sanningshalten i tipset och såg framför sig hur en folksamling skulle stå och skratta när teamet ryckte ut.
Smygande runt knutarna tog de sig försiktigt fram när de plötsligt såg hur röken och lågorna vällde fram ur möbelvaruhuset.
Redaktionen larmades och fler medarbetare kallades in, bland andra jag som bodde i centrala stan på den tiden.
Min sambo frågade mig lite skeptiskt när tidningen hade ringt.
– Gunnar, du vet väl vilken dag det är i dag.
Jag ringde då tillbaka till tidningen med förställd röst och hittade på ett tips om älgar som sprang i stan. När jag då fick svaret att de inte hade tid för att det pågick en storbrand förstod jag att det inte var något skämt.
Branden, som börjat i tapetverkstan, fick ett snabbt förlopp och det mesta blev lågornas rov. Torsten Blom byggde sedan upp sitt nya möbelvaruhus ute i Öjebyn, det som i dag går under namnet Mio.
Aprilskämt som lurar folk att på plats försöka bevittna en påhittad händelse är ofta roligast. När sjötransporterna fortfarande gick in till centrala stan och tullen hade sitt kontor där berättade PT att det skulle vara rea-utförsäljning på beslagtagen sprit, vilket bildade långa köer vid tullkontoret. På den tiden, när det började finnas fler tv-kanaler, skrev en tidning i Dalarna att man fick in en ny erotisk kanal om man riktade sin TV-antenn rakt upp. Ni kan tänka er hur det såg ut runt om i villakvarteren i staden.
Se mer nutidshistoria på: gunnarwestergren.com.