Fjärde söndagen i advent
Är föräldraledig med vår yngste son sen juli månad. Att säga att han är mammig är en kraftig underdrift. Han är fåordig men kan säga ”mamma” och numera viska ”pappa”. I veckan har ordet ”wow!” seglat upp som en ny favorit hos honom. Många nya upptäckter och fascinationen över livet beskrivs väl kanske bäst med just ordet ”wow!”
Jag tror inte att Maria, Jesus mamma, var föräldraledig. Det såg väl liksom annorlunda ut ”vid den tiden när kejsar Augustus utfärdade en förordning om att hela världen skulle skattskrivas …” Men denna helg handlar om henne – Jesus mamma. Hon fick höra hans första ord, vara med om hans första steg. Hon fick se honom växa upp. Se honom göra val som hon kanske hade gjort annorlunda. Hon var hans mamma med allt vad det innebär av vaknätter, glädje och oro livet igenom.
Ängeln som berättade för Maria att hon skulle föda Guds son sa: ”Var inte rädd!” Maria som inte var särskilt gammal när hon fick veta att hon skulle föda Guds son hade nog all anledning att vara rädd. Vad skulle människor tänka? Hur skulle det gå för barnet? Hur skulle hon kunna axla ett sådant ansvar? Oron smög sig säkert på … därav orden: ”Var inte rädd!” Jag tror att ängeln säger de orden till dig och mig också – i det som är våra liv. Det må vara oron för dina barn om du har några eller rädslan för vad som ska hända i framtiden. Jag har ingen aning, men vad det än är tror jag att Gud vill säga: ”Var inte rädd! Jag är med dig!” Jag tror nämligen att det barn som Maria väntade på och bar i sitt inre, som växte i henne, också bor i dig.
Var inte rädd! Jag är med dig! Vilken omsorg! Erfarenheten av den omsorgen går knappt att beskriva med ord. Skulle jag ändå försöka tror jag att jag skulle låna ett av de tre orden min son lärt sig: ”Wow!”
Så blir min bön inför denna helg: Hjälp mig att inte vara rädd utan att i allt tro och hoppas på Dig! Tack att du bor i mitt inre!
Amen!