Helvetet istället för himlen för helig man från Råneå

Gammal-lutheranerna, eller separatisterna som de också kallades, blev många gånger föremål för tidningsrubriker. Där det på ett livfullt, färgrikt och osminkat sätt berättades om de olika predikanterna och deras anhängare.
Sexskandal
1850 kunde Norrbottens-Postens läsare ta del av en insändare om en död läsare i Råneå som ansågs var så helig att han skulle fara direkt till himlen. Personen lades i en kista som hissades upp i en råghässja. Folk stod och väntade halva dagen. Ingenting hände. Man förstod då att det måste bero på att kistan var fastbunden. En man klättrade upp och tog av repen. Kistan föll då till marken. De som samlats förstod då att mannen inte alls var helig utan avsedd för helvetet. Han kunde därmed inte heller ligga i vigd jord utan begravdes av läsareprästen i en sandbacke. Kyrkoherden i Råneå ordnade dock så att liket blev upptaget och begravt på kyrkogården.
Huruvida läsarhistorien från Råneå är sann har inte gått att klarlägga. Den döde som påstås ha hissats upp i råghässjan var tydligen Lars Riström, före detta gästgivare och bonde samt läsarpredikant. Han drunknade vid Meldersteins bruk när han skulle rida över älven. Det omdöme som fälldes om honom då var att han var såväl drinkare som spelare. Kyrkoherden Jacob Dahlberg, som dementerar historien, tar sedan i tidningen läsarna i försvar.
I början av 1900-talet skakades separatisterna i Pitebygden av en homosexskandal. Kronolänsman K A Häggqvist anhöll då en separatistpredikant för att under en följd av år ha bedrivit otukt med minderåriga gossar från flera av Piteås byar.
Han medgav delvis beskyllningarna och häktades. Målet uppsköts för ytterligare utredning och bevisning eftersom länsmän från fler kommuner hade begärt att predikanten skulle hänvisas till rannsakning även inom deras områden. Predikanten förklarades av de ledande inom sin församling ovärdig att vidare utöva predikosysslan. Av vad som framgår av senare tidningsnotiser tycks personen ifråga några år senare ha varit i farten igen som predikant.
Straffades för nattvard
1847 berättas att separatisten Anders Andersson Bäckström i Arvidsjaur döpte en piga. 1849 finns noteringar att separatisterna haft sammankomster under ledning av sin "präst" Nathanael Lindqvist, där det förekommit såväl dop som nattvard.
1849 noteras att prästerskapet i Nederluleå begärt handräckning för konfirmation och nöddop hos separatisten Lars Ant. Larsson i Måttsund.
Samma år hemställer Justitiekanslern om åtal mot Johan Riström, Råneå, för utdelning av nattvarden på två ställen inom Skellefteå socken samt att läseriet i Norrbotten skulle stävjas genom åtal mot Nathanel Lindqvist för utdelning av nattvard.
Vid hösttinget i Piteå ordnades rättegång mot separatisterna, men de fortsätter utdelning av nattvarden. 22 separatister i Piteå döms senare av häradsrätten till 50 riksdaler böter för anordnade av nattvard genom sin "präst" Lindqvist.
Lindqvist fortsatte att trotsa och delar ut nattvarden. 1851 berättar Norrbottens-Posten att Lindqvist gett ett antal Pitebor nattvarden.
För detta dömdes han av borgmästare Stenberg. Ärendet fördes vidare till Svea hovrätt, som frikände separatisterna. Tidningen är förkrossad över domen.
I maj året därpå påpekas att häradsrätten dömt separatisterna till böter för bland annat olovliga sammankomster och nattvardens utdelande. Det undanröjdes av hovrätten men fastställdes av kunglig majestät. Böterna kunde sedan utdömas för varje möte som gick till åtal.
2 000 protesterade
Nya psalmboken användes 1849 jämsides med den gamla vid gudstjänsterna i Piteå landsförsamling, fram till slutet av året. På förslag av J.F. Danielsson i Böle avskaffades den gamla psalmboken. Ingen protest hördes till en början från separatisterna. Senare inkom klagomål med över 2 000 underskrifter.
1853 inträffade en separatistschism i Skellefteå. Ledaren Riström hade sammanvig sin son med en kvinna utan att en av parterna hade tillträde till nattvarden. Detta tillät inte läsarförsamlingen, utan kallade på separatistledaren i Piteå landsförsamling, Sjöberg, vilken till ny lärare och huvudman i Skellefteå ordinerade Abraham Abrahamsson. 1858 kan man läsa om en en ny schism mellan separatisterna, efter en sammankomst i Luleå. Där konsul Jonas Bodell förfäktade åsikten att med vårt leverne må de gå hur det kan blott man har den rätta läran.
Detta betyder att man kan göra precis som man vill bara man fördömer statskyrkan och prästerna. En långvarig dispyt uppstod om Bodells frivola åsikter. Det slutade med att flera avlägsnade sig ur församlingen och Bodell bildade en egen rörelse, bodellisterna.
Det året tillkom för övrigt en ny lag om religiösa sammankomster som innehöll förbud mot att samlas till andakter under tid allmän gudstjänst pågick.
Det var även förbud mot läsarverksamhet av lekmän.
Av äldre noteringar framgår att gammal-lutheranernas antal i Norrbotten uppgick 1877 till 589 och 1883 till 1 124 personer.