Tidningen Norrbottens Posten drev en tid en kampanj mot kaffekonsumtionen i Pitebygden, vilken betraktades som ett oting, "synnerligen för kvinnor och allra helst för barnen verkar det i hög grad ohälsosamt, yttrande sig i allmän svaghet, bleksot med mera". Tidningen ansåg att kaffedrickandet var ett allvarligt hot mot ett framtida välstånd.
I början av 1900-talet var alkoholkonsumtionen i Sverige mycket oroande. Långt allvarligare samhällsproblem än kaffedrickningen. Över detta tycks inte tidningen inte ha suckat speciellt högljutt.
Utdelning till ägarna
1884 bildades Piteå vinhandelsbolag, med försäljning vid torget. Bolaget sålde vin, porter, öl och läskedrycker. Öl- och Porterbolaget var ett annat nybildat bolag i staden, som hade tappnings- och korkningsmaskiner och därför kunde sälja sina varor buteljerade.
Samtidigt beslutade köpmännen att inte servera köpsup i vin eller brännvin.
I bevillningslängden för 1889 noteras tillkomsten av Piteå spirituosabolag och 1890 har i handelsregistret intagits en anmälan att J.W. Lindfors, Ulrik Hellgren, Er. Bergström, K.A. Lundström genom bolaget skulle utöva handel med och utskänkning av vin och spirituosa under en tid av tre år.
Då fanns lagar som reglerade försäljning och servering av brännvin, där försäljningen kunde överlåtas till bolag. Med möjlighet att av vinsten göra utdelning till aktieägarna.
"En förutsättning af största vigt för ett rätt ordnande af den till bolag öfverlåtna bränvinshandeln är, att de personer, som af bolaget antagas till föreståndare för utskänknings- och minuteringsställena, icke hafva något personligt, direkt intresse af en stor omsättning. I öfverensstämmelse härmed lemna de flesta bolag försäljningsställenas föreståndare bestämd, kontant aflöning; vanligen äro dock utskänkningsställenas föreståndare berättigade till den vinst, som kan uppstå på försäljningen af mat samt malt- och läskedrycker".
Så löd kungörelsen från statsmakten.
I en lag som skrevs 1905 påpekades att inga enskilda borde få tjäna pengar på att sälja sprit. Samma regler gäller fortfarande, genom Systembolaget och där staten har monopol.
Mindre mängd för kvinnor
Som mest kunde en person hos Piteå Spirituosabolag, under motbokstidens inledning, få ut fyra liter sprit i månaden. Under förutsättning att bolaget fann behovet av kvantiteten fullt styrkt. För kvinnor var restriktionerna betydligt hårdare. För att motverka konsumtionen fick de kvinnor som hade eget hushåll bara köpa en eller två liter i kvartalet
- Till självförsörjande kvinnor som ej hava eget hushåll utlämnas endast en eller annan liter om året, meddelade Spirituosabolaget i Piteå för 100 år sedan.
Arbetslösa personer, och de som levde " i fattiga omständigheter", kom aldrig ifråga. Gifta kvinnor ansågs inte behöva motbok.
Pensionärer fick nöja sig med en begränsad kvantitet . Här gällde för övrigt också att pensionsavgifter för de senaste tre åren inbetalats. Lika noga var att skatterna inbetalts i tid. . Om inte, ingen motbok. För absolutister gällde att "motbok utlämnas endast om särskilda skäl presteras, för att sådan är för hushållets räkning av behovet påkallad".
Motboksinnehavaren kunde däremot köpa i stort sett obegränsade mängder vin. Vindrickandet berördes inte av restriktionerna.
Åldersgränsen var 25 år. För gifta män räckte det dock med att ha fyllt 21. Skötsamhet, fast anställning och god ekonomi krävdes för motboken. Motboken var strängt personlig.
Starköl såldes inte på Systembolaget. Den drycken fanns bara på apotek och kunde fås mot recept. Starköl ansågs vara utmärkt medicin mot aptitlöshet och högt blodtryck.
Motboken, som syftade till att minska spritdrickandet, användes i hela Sverige från 1917 fram till 1955.
Spritspioner
Senare tiders Pitebor har på Stadshotellet fasad kunnat läsa “Minuthandel af spirituosa" och kanske funderat varför. Här låg alltså spritbutiken förr, där köerna på lördagarna ringlade långt utanför butikslokalen, ner mot nuvarande Sundsgatan.
Spritservering på restauranger var också kringgärdad av byråkratiska bestämmelser. Spritspioner sändes ibland ut av Kungl. Kontrollstyrelsen som skulle kontrollera att bestämmelserna följdes. Stadshotellet i Piteå var länge ensamma i staden med att ha spriträttigheter, det vill säga utskänkning. Då kontrollerades bland annat att endast 15 cl sprit serverades till gäster och att detta bara skedde i samband med måltid. Den källarmästare som överträdde bestämmelserna kunde bli av med sina rättigheter.
Extra tilldelning till enskilda personer kunde ske vid högtidliga tillfällen, som bröllop, begravning eller födelsedag. Sökanden fick då på en särskild blankett ange antalet gäster, lokalens storlek, maten som skulle ätas och hur länge festen beräknades hålla på, vilket sedan Spirituosabolaget hade att ta ställning till.