Arbetarna satte arbetsplatsen i blockad sedan politikerna i Piteå stad sagt upp arbetarna, sänkt timpenningen och därefter ändrat arbetslönerna från timpenning till ackord och fastställt ett visst pris per uppgrävd kubikmeter massa samt erbjudit arbetet till en entreprenör från Rosvik. Konflikten sträckte sig från mitten av mars till senare delen av april.
Starka reaktioner
Från politiskt håll anfördes att arbetarna inte utvecklade den arbetsintensitet som ansågs vara nödvändig.
- Istället för att i möjligaste mån raska på med ombyggnaden har arbetarna i regel stått och hängt på arbetsplatsen och även gjort försök att hindra arbetsvilliga från att forcera arbetet. Om stadens arbetslösa kommer att beredas arbete är ovisst. Enligt vårt och mångas förmenade borde de helt utestängas, förkunnade redaktören för Piteås högertidning Norrbottens Allehanda och gav eldunderstöd åt högerpolitikern Lindforss.
Lindforss, som var född i Piteå och med titeln major, var från 1913 och fram till sin död 1925 befälhavare för Piteå rullföringsområde. Dessförinnan tjänstgjorde han vid Norrbottens regemente. Han kom i krigstjänst 1882. Som politiker var Lindforss en tid vice ordförande i stadsfullmäktige, ledamot och ordförande i planteringsnämnden, ledamot och vice ordförande i hälsovårdsnämnden. Han var drätselkammarens ordförande från 4 april 1916 till och med 1921. Lindforss innehade även befattningen som brandchef i Piteå.
Lindforss var svåger med kyrkoherde Axel Sandin i Öjebyn, en tid aktiv konservativ politiker och ledarskribent i tidningen Norrbottens-Posten.
Arbetarna beslutade om en stridsåtgärd riktad mot hamndirektionen i Piteå, som ansvarade för projektet.
- Vi har begärt avtal med dem, men de är inte intresserade, påpekade arbetarna.
Reaktionen blev än starkare sedan hamndirektionen meddelat att den träffat avtal med F L Fjellström från Rosvik att utföra schaktningsarbetet, med folk från andra kommuner.
- Schaktningsarbetet har satts igång för att bereda stadens arbetare sysselsättning och för att förhindra arbetslöshet, påpekade de uppsagda arbetarna.
Stadsarbetarna annonserade ut blockaden i tidningen och med den förhoppningen att några beställare skulle dra näsan åt sig.
Latstövlar?
Den kraftiga reaktionen från arbetarna fick arbetsgivarsidan, företrädd av Axel Lundberg, P.A. Ringnander och F.G. Berggren, att snabbt kontra:
- Fjellströms anbud var med löfte om att i största möjliga utsträckning anställa i staden bosatta dugliga arbetare och med en betalning vid sex kronor per kubikmeter upptagen massa.
"Kommitterades" anbud, det vill säga arbetarnas, låg på 7:50 per kubikmeter.
- Om det underlaget vägras oss ser vi oss nödsakade att tillgripa andra nödiga åtgärder, meddelade arbetarna och undertecknat av N V Dahlgren, B.E. Öberg och Helmer Lundberg.
I det priset fanns också krav om bland annat fria borrkärnor, ammunition, vinschar, kranar, ställningsvirke samt fri skärpning av verktyg. Dessutom skulle arbetsgivaren se till att de olika dammschakten skulle vara vattenfria när arbetet påbörjades.
En av stadsfullmäktigeledamöterna, liberalt frisinnade Salomon Salomonsson tillika redaktör för Piteå-Tidningen, förespråkade att en förlikningsman skulle kallas in för att nå fram till en uppgörelse, men blev i minoritet när fullmäktige avgjorde saken. Salomonsson kommenterade för övrigt också konflikten i tidningen med följande ord:
- Man kan knappast tänka sig att en grupp arbetare hinner ändras från präktiga karlar till genomgående latstövlar på ett par månader.
Inte bara marschera
Ganska snart meddelade arbetarna, företrädda av Erik Öberg, Helmer Lundberg, Gustav Andersson och N V Dahlgren, att de var villiga uppta arbetet för sex kronor per kubikmeter men med fri ammunition, fria vinschar och kranar samt en minimitimpenning på 1:30.
Stadens styrande tycks ha gjort en successiv reträtt och gick med på arbetarnas krav. I april meddelades att konflikten bilagts och att blockaden upphört som följdes av kommentaren "Parterna har gjort framställning om att inga reflektioner måtte göras vem som vunnit eller tappat genom överenskommelsen".
"Ur samhällets synpunkt är det med tillfredsställelse vi hälsa förlikningen. Ett ordspråk säger att om skalkar locka, bör man ej följa. Och hamndirektionen kan lyckönskas till att den ej följde rådet från den arga skalk som heter major Lindforss vilken under frågans behandling i stadsfullmäktige uppmanade hamndirektionen att hellre spränga dammarna än att tillkalla förlikningsman och i något avseende ge efter för arbetarnas krav. Man lever i andra tider nu än då major Lindforss exercerade beväringar på Notviks hed. Man vill resonera lite nu också och inte bara marschera. Ehuru de som i stadsfullmäktige röstade för förlikningsmannens tillkallande voro i minoritet ägde deras uppfattning så mycket saklig styrka, att den segrade. Och det är icke så liten tröst", skrevs det i Piteå-Tidningen.
Ett inlägg där politikern och redaktören Salomon Salomonsson sannolikt höll i pennan.