Versraderna berättar om Lantmannen, en norsk visa. Det blå skrivhäftet, försett med etiketten "Sångbok", är faktiskt en liten raritet. Långt före den tid då ungdomar lärde sig byta filmstjärnor hade Hanna och hennes klasskamrater sysslat med att byta sånger och visor.
- Det kunde vara visor som vi lärt oss utantill eller som vi hört våra föräldrar, eller någon annan anhörig, sjunga vilka vi sedan delade med oss av. I varandras skrivhäften skrev vi ned den eller de visor vi ville dela med oss av under den sexåriga skolgången, berättar Hanna Klockars, Norrfjärden, 88 år, och som under många år tjänstgjort som mottagningssköterska vid läkarstationen i Norrfjärden.
Förmedlade till varandra
Utan problem, under samtalets gång, delar hon även sångligt, och utan minsta darr på rösten, med sig ur delar av visskatten.En av hennes klasskamrater, Birgit Bogren, Lakafors, hör till dem som i Hannas sångbok förmedlat sina ungdoms favoriter.
Här finns bland annat sången om "Julklockorna", den kända " Mor lilla mor" och " Nu är det jul igen".
Hanna Klockars har även med sin blyertspenna skrivit ned en vers om Blomsterklockorna och med följande lydelse:
"Blomsterklockor klinga, deras ljud kring nejden går. Blomsterklockor ringa för prinsessan vår. Solen värmer gräs och strå vita lamm på fästet gå. Och små lärkor svinga upp mot himlen blå. Blomsterklockor ringen att en ton kring nejder går. Blomsterklockor klingen för prinsessan vår. Västanvinden fläktar över berg och dal"
En visa har också prydligt skrivits ner på det norska språket liksom mera allvarliga sånger som handlar om Gud och fosterlandet och där en av verserna avrundas med "Och synes likväl allting smått som böckerna hinner lära, jag trives där ju dock så gott med alla mina kära".
Elev i Gällivare
I sin ägo har även Hanna Klockars kvar ett häfte från den tid hon var elev vid sjukhuset i Gällivare.Som 18-årig gjorde hon samma sak som i klass fyra, delade med sig bland studiekamraterna av sånger hon mindes och fick andra, för henne ibland okända, sånger i utbyte.
På en av sidorna i häftet har faktiskt Hanna Klockars ärligt skrivit, efter att ha skrivit ner sången "Du och jag" noterat: tjuvskrivet på pol. den 8 maj 1941.
Den sången lyder i sin helhet: "Vi vilja alla lyckan finna men vi vet ej var den finns. Det finns blott ett sätt att den finna, och det är när man är kär.
Du och jag ge ett löfte åt varann, vi ska gå hela livet hand i hand och i kärlek och tro ska vi bygga ett bo,
vi ska finna en väg till lyckans land.
Du och jag ska skingra alla sorger åt, över oss lyser himlen alltid blå, som små fåglar på gran ska vi sjunga vår sång, vi skall sjunga vår glada sång vi två
Du och jag vi ska tillsammans gamla bli, vi ska minnas vår ungdoms melodi och allt vackert och ömt som vi sjungit och drömt sig förenas i ljuvlig poesi.
I det skrivhäftet finns också tankar om drömmar kring dagar som flytt och om längtan och minnen av mor och som Hanna Klockars avrundar med följande versrader: "Och två som älska varandra kan läka de svåraste sår blott genom härliga blickar och smek över älskat hår."