TRETTONDEDAG JUL
Jag har just läst en bok där författaren medvetet låter alla kapitelrubriker börja med bokstäverna f-ö-r. Förundran, förtvivlan, försoning, förväntan… På det sättet vill författaren betona sin grundläggande övertygelse om att Gud är för oss människor. Inte mot oss.
Gud är för oss – ja, det är väl alldeles självklart? Men dessvärre tolkas teologi många gånger som det som är mot, det som förbjuder eller begränsar Teologi betyder för övrigt ”ord om Gud”.
Trettondagens bibeltexter handlar bland annat om österländska stjärntydarna som ser en stjärna tändas. De tolkar den nya stjärnan som att det har fötts en kung, och de ger sig iväg för att söka upp och hylla honom. Det blir inte riktigt på den plats och i den miljö som de hade tänkt sig. Stjärntydarna söker först efter någon mäktig och rik, i Jerusalem och i kungens palats, men med hjälp av stjärnan finner de barnet Jesus i en liten by på landet. Och väl framme, får de vise männen en aning om att det lilla barnet är Guds son.
Gud är för oss. Så konkret att Gud för oss, så att han går in i människans alla livsvillkor, och föds som ett litet barn som får namnet Jesus. Juldagen handlar speciellt om att Gud blir människa, om Jesu mänsklighet. Om att Gud inte är omänsklig. Trettondagen vill visa att Jesus samtidigt är gudomlig. Det finns något hos honom som är värt att söka efter. I en annan av trettondagens bibeltexter står det om Jesus att han är världens ljus.
Gud är för oss. Inte bara för vissa av oss. Stjärntydarna från okända länder som möter barnet Jesus, de får också vara en bild för det att som kallas evangelium – det glada budskapet – är gränslöst.
Gud, tack för att du vill lysa med ditt ljus för alla människor!