Första söndagen efter trettondedagen
Jesu dop
När Jesus döptes hördes en röst som sa: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde”. Tydligare än så kan det ju inte bli! När vi döps är det ingen röst som säger till oss: Du är mitt älskade barn. Nej, det kanske det inte är, men det är precis vad Gud säger till oss i dopet. Det Gud säger till oss alla: ”Du är mitt älskade barn”.
Jag vet inte vad du tänker om Gud, om du tror på Gud. Hur det än är med den saken så tror Gud på dig. Gud säger: ”Jag tror på dig. Oavsett vad andra säger, vad du själv säger om dig själv så älskar jag dig. Vad som än händer i livet så kommer jag att finnas vid din sida. Du är mitt älskade barn.” Gud lovar att alltid vara vid din sida och aldrig överge dig. Men bara för att man är döpt glider man väl inte genom livet helt utan problem?
Nej, det gör man inte men löftet om att Gud finns där vid vår sida får vi i dopet och det löftet får vi vila i. Hur vi än har det och vad vi än går igenom så kommer Gud aldrig någonsin överge oss. När Jesus döptes inleddes hans uppdrag på jorden – hans liv – död och uppståndelse. Vad detta innebär för oss får vi upptäcka mer och mer tillsammans med honom.