Greta Lisetty Olsson, född Sundqvist, har avlidit vid en ålder av 77 år.
Hon föddes i Svensbyn 25 februari 1938 som dotter till hemmansägare Sven och Linnea Sundqvist. Greta gick hushållsskola och flyttade till Malmberget 1956 för att arbeta i LKAB:s personalrestaurang, där mötte hon gruvarbetaren Karl-Erik Olsson som hon gifte sig med i Öjebyns kyrka påskafton 1958. De fick två barn, sonen Kent och dottern Susann, och med åren blev de farföräldrar till sex barnbarn. Till en början var hon hemmafru men började sedan arbeta deltid på kvällarna på korvkiosken i Malmberget. Hon jobbade där fram till 1973 då hon i stället började på OK i Malmberget där hon arbetade kvar fram till 1991.
Då maken fick pension bosatte de sig permanent i sommarhuset i Roknäs strax utanför Piteå. Att få återvända till hembygden där även barnen bodde betydde mycket för henne. Greta var en person med många intressen, ett stort sådant var matlagning och familjen saknar fortfarande smaken av hennes köttbullar och palt. Ett annat var resor, favoritplatsen till en början var Kanarieöarna men hon har varit i många av Europas storstäder såväl som rundresor i USA och Thailand.
Men som kontrast mot resorna till främmande miljöer och kulturer uppskattade hon även mycket att läsa om lokalhistoria och inte minst vara ute i den norrländska naturen. Att plocka bär och fiska om somrarna. Hon och maken vinterfiskade under tio års tid vid Stora Sjöfallet där de veckovis bodde på isen i arken. Under flera år engagerade sig de i ungdomsverksamheten i Svensby SK bland annat genom att tillsammans med maken sålde varmkorv på gågatan i Piteå. 2006 blev hon änka efter 48 års äktenskap och två år senare drabbades hon av en stroke som gjorde att hon fick afasi. Hon flyttade tillbaka till sitt barndomshem som sonen Kent ägde och bodde där i ett eget hus i fyra år.
Trots handikappet var hon inte rädd för nya utmaningar och flög ofta ner ensam för att hälsa på dottern i Stockholm, dit hon även sedan flyttade. Greta insjuknade i mars och trots att hon visste om allvaret i sin sjukdom behöll hon sitt goda humör fram till slutet. De sista veckorna gladdes hon över besöken av sonen, svärdottern och barnbarnen från Piteå samt släktingar som kom från när och fjärran. Vi kommer alltid att minnas Greta, mamma, svärmor, farmor med stor kärlek för hennes generositet, humor, öppenhet och livsglädje. Fast saknaden är stor så kommer minnena att göra att hon alltid finns med oss.