Inbjudan till skolträff i Gråträsk till alla elever som någon gång gått i Gråträsk nya skola.
Men så roligt! Genast började letandet efter ett gammalt skolkort.
Där sitter vi i prydliga rader med händerna knäppta och med en läsebok uppslagen på bänklocket. Fröken Sonja är allvarlig och rakryggad och sitter längst ner i salen. Vad är det jag minns från den här tiden? Vad vill jag eller vad vill jag inte minnas?
Tant Amanda som lagade den goda maten, utflykten till fäbodarna och notdragningen, kapellet och vyn över de stora sjöarna, lanthandeln där det doftade så gott, skräckresorna till tandläkaren, den "långa" skolvägen hem och så skrämmande de gånger jag mötte plogen.
När vi kommer fram till skolan, som nu är Gråträsk hembygdsgård, så har redan många börjat samlas.
Undrande och lite vilsen tittar man sig omkring, finns det någon som man känner igen? Javisst, någon här och där även om det ju är nästan femtio år sen sist och visst är det en bonus för den som blir igenkänd utan att först titta på namnskylten. De små flickorna och pojkarna har ju med åren blivit ett gäng vithåriga, tunnhåriga eller rundnätta gummor och gubbar, men det är bara utanpå, inuti finns den lilla flickan eller pojken väl bevarad.
Vi hälsas välkomna och byns egna trubadur framför några sommarvisor. Efter kaffe och fika blir det några lekar i form av pilkastning, kubb och spikning och vinnarna får förutom äran även små priser.
Vädrets makter är vänliga denna dag även om det då och då blåser upp så håller sig regnmolnen borta och stundtals värmer solen riktigt bra, men även om det då och då blåser kallt så känns det varmt inombords att vara här i vackra Gråträsk.
Inne i skolsalen har man ordnat en liten utställning av skolfoton, klasslistor och tidningsurklipp från byn. På väggarna hänger fotografier från gamla Gråträsk och personerna som en gång fanns här i byn. Tant Amandas ögon glittrar och hon ler stort på ett av fotografierna som hänger i matsalen, tänk vilken förmån att bli ihågkommen som en snäll tant.
Det blir dags för en tipspromenad upp mot Hemberget, det är kluriga frågor så det blir inte många rätt på tipsraden. Under promenaden har man ordnat vätskekontroll där vi bjuds på Shangriabål och godis. På väg ner mot skolan igen ser man den mäktiga vy över sjön med kapellet i förgrunden.
Kyrkan hålls öppen i dag och vi slinker in en stund efter tipsrundan. Detta vackra kapell med anor från 1600-talet, det känns riktigt högtidligt att stiga in och ljuset blir nästan magiskt genom de små fönstren. Det är en skam och en gåta att kyrkan inte använder kapellet till olika förrättningar, har kyrkan verkligen råd med sådant slöseri, tänker jag när jag går ut igen Tiden går fort och nu är det dags för notdragning nere vid "Valters", man är redan i gång med att dra in noten och skaran av intresserade växer allt eftersom noten kommer närmare stranden. Nere vid båthuset har man en eld och där är man i färd med att lägga jätteabborrar på galler. Noten kommer iland, fångsten är liten men vad gör det, behållningen är att än en gång få vara med om notdragning precis som man minns från förr.
Under tiden som vi sett på notdragning har man uppe vid skolan tänt grillar och förberett för gemensam middag. På gräsmattan dukas borden upp med mängder av läckerheter, sallader, tillbehör, potatisgratänger, bröd och smör. Ett fantastiskt arbete som arrangörerna har lagt ner på alla förberedelser så att vi som gäster bara har att ta för oss och njuta av dagen.
Dagen går fort och precis när middagen är klar så kommer det mörka moln och några regnstänk, men det gör ingenting, nu är det dags att gå inomhus för nu kan den som vill bjuda upp till dans.
Tack alla ni som var där och bidrog till denna dag värd att minnas.