Göta Andersson

När vi alla sju barn suttit runt mammas sjukdomsbädd har berättelserna kommit. Berättelserna från vår uppväxt, ungdomstid och vuxentid. Mitt i alla fanns ofta mamma Göta. Mamma som bar hem tonvis med hjortron under åren, som älskade att fiska, mamma med humor och värme och om en mamma som räckte till för alla sina nio barn och med åren 30 barnbarn. Kärlek lever av att kärlek ge och den kärleken räckte utöver familjen.
Hos våra föräldrar var dörren alltid öppen och det fanns alltid mat i grytorna så att det skulle räcka till några extra bekanta eller obekanta. För så var det i prästgården.
I Arjeplog under de 17 år de bodde där, i Junsele, i Glommersträsk, i Pouttaure, i Fällfors, i Kristineberg och på Gotland dit hon kom med pappa Axel som ung och nygift. Till våra föräldrar kom liftare som behövde någonstans att bo, bärsugna som behövde guider, fiskesugna, samhällets olycksbarn, själasökande, släktingar och vänner som de fått genom åren. "Alla är välkomna, men de får ta det som vi har det", var hennes stående kommentar genom alla åren.
Trots en stor familj och arbete på pastorsexpeditionen så hann hon också med att skapa med sina händer. Mängder av tennarmband och väskor har funnit många vägar ut i landet. Vantar och mössor av hög kvalitet värmer fortfarande i vinterkylan och under de sista 15 åren fann hon kanske den allra största hantverksglädjen i att måla tavlor.
Mamma föddes som tredje barnet av fem i Rörträsk inom Norsjö kommun. En by med en släkt som alltid förblev viktig för henne och som alltid stimulerade henne till att prata bondska. Även om hon inte fick möjlighet till någon högre utbildning så har hon alltid varit vetgirig och engagerad i det samhälle och i den tid hon levt.
Nu 80 år gammal, den 30 mars, har mamma fått gå hem till Gud, i den tro som burit henne i glädje och genom de sorger hon mött i sitt liv. Kvar finns vi barn, ingifta, barnbarn, släkt och vänner som känner en oändlig tacksamhet för och kärlek till en mor som betytt och betyder så mycket för oss alla.