Min fars kusin, Gösta Eriksson, har avlidit 82 år gammal. Han var född 1931 som yngst i en syskonskara på fem barn, till Ernst och Svea Eriksson, Hortlax. Gösta visade redan i sin tidiga ungdom att han var musikaliskt begåvad. Det var drag i dragspelet när Gösta började spela. Dragspelet fick sedan ge vika för pianot, som också kom att bli hans huvudinstrument. Året 1952 packade Gösta sin resväska, och begav sig till Stockholm. Där sökte han in vid Kungliga musikaliska akademien. Efter fullgjord utbildning, fick han plats på pianostolen i Seymour Österwalls orkester. Med Seymours turnerade han land och rike kring, detta i slutet av 1950-talet. Efter att Seymour Österwall blivit musikchef för Folkparkernas centralorganisation, 1960, upphörde bandet. Gösta Eriksson fick då anbud att bli pianist i den dansk/svenske sångaren Chris Danes orkester. En orkester där musiken gick mera i Frank Sinatra-stil, har Gösta berättat.
Vid samma tidpunkt fanns en ung gitarrist vid namn Sven Olson med i bandet. Han skulle senare i livet bli känd som kapellmästare i ”Sven Olsons trio”, där Povel Ramel satt vid pianot. Gösta Eriksson spelade också med i Arne Bills orkester en period. Mellan engagemangen i de olika banden, var Gösta Eriksson även en tid sin egen, med spelningar på restauranger, huvudsakligen i Stockholmsområdet. Gösta har också berättat att han vid några tillfällen, fick nöjet att under sina turnéår besöka sina barndomsbygder. Detta då ute på festplatsen Öholma. - Det var tider det, erinrade sig Gösta, när detta någon gång kom på tal.
1965 kom en vändpunkt i Gösta Erikssons liv. Han ändrade sin livsinriktning, vilket fick till följd att han lämnade de glammiga dansbanorna, och turnélivet. Han sökte sig in på den andliga vägen, där Filadelfiaförsamlingen i Stockholm blev hans religiösa hemvist. Pianisten Gösta Eriksson hade härmed fått en helt annan publikskara. Något år före sin bortgång, drabbades Gösta Eriksson av en ödesdiger stroke. Detta medförde komplikationer för hans musikaliska utövande, i form av en förlamning. Ett grymt öde, för en musikant kan tyckas. Lösningen blev så småningom, att Gösta fortsatte sitt musicerande med sin friska hand. - Jag hanterar pianospelandet med höger hand, och det går bra, bara man får en bra gitarrist vid sin sida, berättade Gösta vid ett tillfälle.
Gösta Eriksson tillhörde den kategori av duktiga verksamma musiker, som växte upp under 1940- och -50-talets jazzera. Hans kunnande var stort, om detta vittnar inte minst hans medverkan i de välkända banden som en gång fanns i vårt land.