Gertrud Östman har lämnat jordelivet, 93 år gammal.
Hon var född och uppvuxen i Burträsk i Västerbotten. Gertrud och den yngre systern Gun förlorade tidigt sin mor i sjukdom, vilket måste ha varit en svår förlust för två små flickor. När pappan senare gifte om sig växte syskonskaran i rask takt och snart var man 14 barn i huset i Åbyn. Gertrud, som var äldst, fick säkert dra ett tungt lass med passning av småsyskon, hushålls- och la’gårdsjobb och troligen blev det inte många stunder över för lek och fritid. Hon var inte den som klagade men det hände att hon senare sa att det varit jobbigt och lite ”skämmigt” att va’ så många ungar. Sammanhållningen blev dock stark och syskonen har fortsatt att hålla kontakt och ses under alla år.
1950 flyttade Gertrud till Piteå tillsammans med Sven, och paret gifte sig samma år. Efter en kort tid i Vitsand blev det på Backen man bosatte sig, i Svens föräldrahem där även svågern Stig och svärmor Viktoria bodde. Huset, eller ”kåken” som vi kallade den, var vackert belägen mitt i naturen, med skog, ängar, stenhagar och spännande djur- och fågelliv in på knuten. Det var en fin plats, även för oss tre barn att växa upp på.
När allt arbete var avklarat gjorde Gertrud och Sven många åkturer på sin motorcykel, ibland med oss ungar på tanken. Senare blev det mest bil, och båt som fick agera fortskaffningsmedel till stugan på Medgrundet i skärgår’n. Bilresor i Norden i ”bäddbar” Duett, var också en semesterfavorit.
När ”utvecklingen” senare tog fart började ett stor industriområde att växa fram på Backen. Man tvingades då att sälja marken, huset revs och grönskan försvann. Det blev dock ett nytt hem byggt på Backen, denna gång på Härdargatan 27. Där bodde Gertrud sedan kvar efter att hon blivit änka år 2000, och fram till sin 93-års dag. Då blev det på grund av sjukdom nödvändigt med en sista flytt, denna gång till Norrfjärden. Dryga två månader hann det bli på Norrgården, innan Gertrud den 9 maj 2015 stilla somnade in.
Gertrud fick ett långt och meningsfullt liv och hade förmånen att vara frisk nästan in i det sista. Hon hade, som de flesta av oss, både med- och motgångar men jag tror att hon var tacksam för alla erfarenheter och nöjd med allt som livet gav. Vi barn med familjer är också mycket tacksamma för alla år som vi fick tillsammans, och önskar vår kära mamma nu en välförtjänt vila i frid.