Sessionssalen i Piteå museum var fullsatt när Åke Berggren på torsdagskvällen berättade om när Piteå blev residensstad i Norrbottens län. Beslutet togs den 20 oktober 1818, men i ansedda källor som Nationalencyklopedin står det felaktigt 1810 och i Norrländsk Uppslagsbok 1816 berättade Berggren. Han har inför 200-årsjubileet gått igenom originalhandlingarna på Riksarkivet och berättade även om de politiska turerna som ledde till att Norrbottens län bildades 1810. Att Piteå skulle bli residensstad var ingen självklarhet. Såväl Luleå Gammelstad som Luleå nya stad fanns med i resonemanget, ja även Torneå stad innan Sverige tvingades avträda Finland till Ryssland 1809.
Länets förste hövding, P A Ekorn, ägde en gård i Sunderbyn som han inrättade till ”residens”, och hyrde några små rum för länsstyrelsen i Luleå Gammelstad. Det var hans efterträdare, Georg Adolf Koskull, som argumenterade starkt för Piteå. Koskull hade stora visioner för Piteå som han ansåg skulle bli en samlingspunkt för länets förnämsta ämbetsmän och mest kunniga personer. Luleå nya stad ansåg han helt olämplig då den låg ”i en vrå av länet”.
Koskulls argument gick hem hos kungen, Karl XIV Johan, och Koskull bosatte sig i Piteå på en gård han köpte privat. Berggren berättade att Koskull hade en kusin som var hovfröken och sades vara kungens älskarinna. Hade hon möjligen hjälpt sin släkting, den nyutnämnde landshövdingen, att få igenom sitt förslag?
Fem landshövdingar i Piteå blev det innan kung Oskar I 1851 beslutade att länsstyrelsen skulle flyttas till Luleå. Landshövdingens bostad vid torget var då i dåligt skick och hade dömts ut som obeboelig. Många argumenterade för Luleå. Sannolikt hade även kungafamiljen, som ägde ett stort industrikomplex med disponentkontor i Luleå, intresse av att länsstyrelsen flyttades dit.
Landshövdingens bostad i Piteå revs 1852. Denna plats vid Rådhustorget var sedan obebyggd till vintern 1980-81, då det nuvarande huset med bl.a. Sun off byggdes. Det enda som idag finns kvar från tiden som residensstad är länsstyrelsens tidigare kanslibyggnad vid Prästgårdsgatan. Där har det varit krog och skola (men inte samtidigt), bibliotek, arbetsförmedling och mycket annat. Namnet Ladan fick den 1970, då den byggdes om till fritidsgård. Nu används den av olika föreningar.
Åke Berggren avslutade kvällen med att berätta om pågående forskning som han och Catharina Westling bedriver på museet. När landshövdingens bostad revs 1852 visade det sig att den inte var då dålig som man hade trott utan kunde användas till en annan byggnad. Berggren berättade vilken byggnad det kunde vara men lovade att de återkommer med mer uppgifter i museets årsbok nästa år.