Eriksson kom med i stort sett två tomma händer till den nya världen. Huvudsaken var att ha huvudet på skaft. Han hamnade först i Boston, Massachusetts, i nordöstra USA. Därefter drog han vidare till Escanaba i Michigan. Drabbad av scharlakansfeber tvingades Anton Eriksson till en fyra månader lång sjukhusvistelse.
Efter tillfrisknandet gav han sig vidare till Minneapolis i Minnesota och en anställning på ett företag som tillverkade larm och kassaskåp. Där avancerade Eriksson till förman. I Minneapolis träffade han också blivande hustrun Hilda Lindahl, som 1879 som ettåring kommit med sina föräldrar till Amerika. De fick tillsammans barnen Clifford, Kenneth, Everett, Leonard, Helen och Edvard.
Blev jordbrukare
Från stadens larm längtade Anton Eriksson ut på landsbygden och förvärvade där 1911 ett jordbruk i McKinley, Wisconsin, som sedan tidigare var befolkat av många Pitebor. För jordbruket fick han betala 300 dollar.Förutom jordbruket drev Anton Eriksson också en tid, med sin svärfar, en kvarnverksamhet, där sädesslaget durra maldes. Där pressades även saft från sockerrör vilket kokades, precis som vid lönnsirapstillverkning. Verksamheten lades ner i början av 1940-talet. Anton Eriksson dog 1950 och hans hustru 1969.
Av tillgängliga uppgifter om barnen kan konstateras att sonen Everett gifte sig 1947 med Eleanor Strand från Shell Lake och fick två flickor, Linda och Pamela.
Dottern Helen gifte sig i Shell Lake och fick efternamnet Ahasay. Edward gifte sig med Helen Dahlquist från Georgetown och slog sig ned i Turtle Lake, Leonard gifte sig med Ellen Mayer från Delaware och bosatte sig senare i West Bend, Wisconsin.
Kenneth gifte sig med Ellen Esplin och bosatte sig i Cumberland och Clifford gifte sig med Sarah Sondergard och bosatte sig i Frederic. Den sistnämnde fick fyra flickor, Duree, Durene, Betty Lou och Bevery.
Till McKinley kom också en bror till Anton Eriksson, Gideon, som var sysselsatt i skogsarbete men enligt uppgift återvände till Sverige 1914. Ytterligare ett par bröder till Anton Eriksson, Bror Ejnar och Frans Gustaf Valfrid, gav sig också iväg till Amerika.