En dag när jag var på ögonmottagningen tog jag ICA-tidningen ur tidningshögen bara för att som jag tänkte slötitta en stund, men så läste jag en intressant krönika av Elin Ek som handlade om handarbeten. Hon menar att ofta förminskas kvinnors hantverk med uttryck som "förspilld kvinnokraft".
Varför kallas inte männens hantverk och skapande "förspilld manskraft" undrade hon och det kan man verkligen fråga sig.
De här vackra handarbeten är verk av min svärmor och hennes mor, jag hoppas och tror att ganska snart kommer man att sätta värde på deras arbete. Det finns snart ingen som kan konsten eller har tid att handarbeta. Jag tycker det är trist att virkade dukar, spetsar och broderade dukar kan man köpa för bara några ynka kronor på loppis och secondhandbutiker.
Tänk vilket arbete som ligger bakom, se bara på denna duk, så fint broderat att man nästan kan vända baksidan utåt. Synd att inte svärmor signerade duken med initialer och årtal för det är ju ett konstverk lika väl som männens snidade gubbar och knivar.
Föresten har ni någon gång stött på ihopbuntade snidade knivar på loppis till salu för några tior?
Vi kvinnor måste uppvärdera vårt arbete och inte kalla de för pyssel, vi reducerar vårt eget arbete till dagisnivå, som Elin Ek uttryckte det. Vi ska vara stolta över vad våra mödrar, mormödrar och andra kvinnor har gjort.