Är svartlutsförgasning en av lösningarna på dagens energifrågor?
För att minska koldioxidutsläppen i vår atmosfär och för att minska vårt beroende av fossila kolväten krävs satsningar på förnybar energi. En övergång till att använda elektricitet syns angelägen och hoppet står till utbyggnad av vindkraft och fler solceller. Men kommer vi att hinna bygga ut elproduktionen för att motsvara de ökande behoven? Kan elektricitet ersätta fossila bränslen i alla sammanhang? Kan nyttjande av koldioxidneutrala bränslen, till exempel från skogen, möjliggöra ett minskat beroende av fossila bränslen?
Svartlut är en biprodukt vid papperstillverkning och den är en vätska som innehåller de ämnen som binder samman cellulosafibrerna i ved. Förutom brännbart material innehåller svartluten kokkemikalier som behövs i de processer som ingår i papperstillverkningen. Med dagens teknik omvandlas det brännbara materialet till el och ånga som driver hela fabrikskombinatet och förser staden med fjärrvärme. Kemikalierna i svartluten återvinns till önskvärd form i samma reaktor som genererar ångan, det vill säga i sodapannan.
Att använda svartlut som råvara till motorbränsle utgör både en svårighet och en möjlighet. Svårigheten består i att kunna ersätta svartluten med en annan energikälla för att driva fabriken och att återvinna kokkemikalierna lika effektivt som i dagens process. Möjligheten består i att svartlut, jämfört med annat biobränsle, är en vätska som är mycket enklare att hantera och förgasa utan att drabbas av problem med sot, tjära och kladdande aska.
Förgasning innebär att ett bränsle förbränns med ett underskott av syre. Då bildas en gasblandning av kolmonoxid och vätgas, en syntesgas, som kan användas för att framställa en mängd eftertraktade produkter. Metanol som kan blandas med bensin, flygfotogen eller ammoniak till konstgödsel är några exempel. Tyvärr utvecklade sig inte projektet som Chemrec tänkt sig och verksamheten avvecklades. Förklaringen ligger troligen dels i att fossilt bränsle är så mycket billigare, dels i det mycket stora kapitalbehovet för en hittills oprövad fullskaleanläggning, kombinerat med en osäker marknadssituation för produkten.
EU och svenska staten finansierar forskning och driver politik för att vi på sikt med dessa metoder ska minska beroendet av oljestaterna och koldioxidbelastningen av atmosfären. Staten har infört en reduktionsplikt, vilket innebär att energiproducenterna är skyldiga att i ökande grad ersätta konventionella drivmedel med mer miljövänliga bränslen. Därmed kommer behovet av bland annat drivmedel tillverkade av biprodukter från skogsindustrin att växa.
Men räcker i så fall skogen? Skogsstyrelsen har räknat ut att hur mycket man kan öka nyttjandet av skogsavfall (GROT) utan att hämma skogstillväxten eller kräva ökat uttag av skog. Om man håller sig inom den begränsningen och därtill lägger svartlutsförgasning, kan energiproduktionen bli upp mot hälften av nuvarande konsumtion av fossila bränslen – alltså en halvering av koldioxidproduktionen.
Föreläsningen lockade ett 40-tal åhörare och diskussionen efteråt var livlig. Piteå nya föreläsningsförening, som har målsättningen att främja det offentliga samtalet, återkommer under våren med fler intressanta föreläsningar.