Alla Helgons Dag, i början av november, är en väldigt vacker tradition. När vi får tända ljus för våra nära och kära som har gått före oss. Ljuset är något som ger oss hopp i hjärtat. Det symboliserar den kärlek vi kände för våra nära och kära.
Det behövs inte så mycket för att själen ska bli glad. I dag gläds man kanske över något annat. Man har sina mobiler som man avgudar och naturligtvis sina datorer. Vi borde nog mer komma ner till jorden och se det som finns där för oss. Ett ljus som brinner för någon annan är ju en underbar tanke egentligen. Det finns också ljusa saker i våra liv. Men mörkrets makter håller hela tiden på att ta över.
Den som har ett ljus i sitt hjärta,kan glädjas över att det brinner för alltid där. Man ser ljust på tillvaron och kärleken brinner som aldrig förr.
Men ljuset måste också ses till så den inte brinner ner och åstadkommer en riktig katastrof. Många släcker sitt ljus av andra orsaker. Det finns så mycket elände på denna jord. Då behövs dessa ljus som brinner för människor in nöd. Ljuset borta vid horisonten ger oss hopp om att kanske världen blir bättre. Man kan ju hoppas i alla fall.
Jag tänder tre ljus. Ett ljus för kärleken. Ett ljus till för glädjen att kunna tända detta ljus. Och ett ljus som symboliserar det vackra,det sköna och inte minst det som vi alla söker. Det är vår trygghet.
Så tänd många ljus så ljuset segrar över mörkret. Den filosofin är en paria men inget är så mörkt att inte ljuset kan besegra det.