Då gällde det ett skogsbevuxet område mellan Strömbacka och Svartudden.
Området betraktades som mer eller mindre naturpark, med gammal furuskog. I samband med att hemmansägaren Jonas Holmgren i Hortlax och fiskaren Johan Stenberg, Strömnäs köpte en del av det så kallade Degermanska hemmanet, Strömbackaegendomen, av stadsfiskalen Gustaf Rånlund, blossade debatten upp. Detta i samband med bruksägaresläkten Degermans storhet och fall. I köpesumman 11 000 kronor ingick också Svartuddenområdet.
En insändare i Norrbottens-Posten, undertecknad "Lokalpatriot", startade debatten. Mycket talar för att det var tidningens dåvarande redaktör, Salomon Salomonsson, senare ägare av Piteå-Tidningen, som stod för tankegångarna. Inlägget gick i novellistisk form. Att det var Salomonsson som förde pennan talar det sätt på vilket han skrev sina kåserier, där flera likheter konstateras, såväl språkligt som att han i sina kåserier ofta talar om promenader under vilka han gjort iakttagelser, ofta är fagra och skrudade. Salomonsson var vid den här tidpunkten också politiskt engagerad.
Så här skriver Lokalpatriot:
Piteå är som bekant av alla främlingar beprisad för sin idylliska fägring och detta ej utan orsak, ty Piteå har verkligen vackra omgivningar. I detta avseende står Norra fjärden med sina härliga skogskransade stränder främst, och alla vi, som äro riktiga lokapatrioter, visa med stolthet främlingen de barrskogsklädda höjder som omgiva nämnda färd: Kärlekskullen, Öviksberget och Svartuddsberget med Svartudden,
Från vårt nya stadshotells fönster skulle fövisso mer än en främling ha kommit att beundra denna vy, om det fått förbliv orubbad och ovandaliserad.
Nu har emellertid stämpelyxan gått fram genom före detta Degemanska hemmanets skog, eller just denna vackra barrskog, som sträcker sig längs Norra fjärden södra strand.
Det var häromdagen jag under en av mina promenader kom att styra kosan åt detta håll, och det var med vemod och harm jag såg dessa vita märken på de stolta och härliga stammarna. Ja, även många av de unga träden buro dödsmärket.
Stämpelyxan hade fallit tätt och nu står skogen där dödsdömd, ett offer för vinningslystnad. Ännu en vinters snö, och skogen har glesnat. Bergen stå kala, ris och moras möta ögat vart du ser, och här och var står en ensam ungtall lämnad kvar för att draga försorg om släktets bestånd. Idyllen, den vackra vyen är borta. Poesin är ej mer, endast prosan – trävaruprisan. Strändernas och bergens gröna klädnad håller som bäst på att söndersargas av sågramen eller är i form av sparrar på väg till fjärran länder. Det kännes där jag sitter på en sten i skogen, som om något inom mig slitits sönder, som om någon av mina kära höllo på att dö.
Kunde ej någon av våra visa fäder, väckt förslag om förvärvandet till staden av denna trakt. Lika gärna kunde ju några tusen kronor fått gå dit för att rädda denna vackra skog undan skogsskövlaren, som till processer om donationsjordarna, som inga donationsjordar voro. Månne ej ännu i sista stund räddning vore möjlig,
Vart ögat blickar bland träden möter det vita märket. Ännu en vinters snö och du är ej mer, du härliga furuskog. Ingen främling skall beundra de barrskogsklädda kullarna, endast de kala stenbackarna skola möta hans öga. Så farväl då du härliga furuskog, i vars dunkel jag så många gånger funnit svalka mot brännande sommarsol. Farväl, din ägare har dyrt köpt dig, därför måste du släppa till ditt liv Farväl furuskog, kanhända du åter är dig lik, då jag gammal och grånad med stapplande steg återsöker de platser där jag som ung drömde mina vackraste framtidsdrömmar. Så tack då vackra skog för din fägring, tack för den skugga du skänkt. Du var vacker i din vita rimfrostskrud, då jag på skidorna gled fram mellan dina stammar.
Du var ej mindre vacker, då jag såg dig bada dina kronor i fjärdens vatten. Lika fager var du då jag i aftonsolens glans såg dig från min båt ut på fjärden. I nästa sommarsol kommer jag att se dig som en gammal skrynklig och fårad gumma, men sådant är nu en gång livet, ungdomen, fägringen förgår och ej heller du, furuskog, undgår att bliva härjad. Så tack då, tack och farväl.
Redan nästa utgivningsdag svarade Anders Hyckert, jägmästare och ansvarig för stämplingen, i tidningen. Han ansåg "Lokalpatriots" påstående om skogsskövling vara en förolämpning mot en tjänsteman i anledning av dennes tjänsteåtgärd.
– Den ifrågavarande skogen är i stort sett från såväl forstlig som teknisk synpunkt av dålig beskaffenhet . En hemmansägare har rättighet att erhålla sin skog stämplad med hänsyn till det forstliga och ej det estetiska. Skogen kommer efter avverkningen av de utstämplade skadade, oväxtliga eller förvuxna träden från forstlig synpunkt förete ett bättre utseende än den nu gör, hävdade Hyckert och hävdade att området inte skulle bli alltför rubbat eller slitas sönder.
Hyckert anförde vidare att egendomen dyrt inköpts och att de nya ägarna från denna i första hand skulle ta sin utkomst för sig och sina familjer.
– De skall uppföra delvis nya åbyggnader samt upparbeta ett i lägervall varande jordbruk. Ingen må sålunda förtänka dem, att de därför söker erhålla rimlig inkomst av skogen.
Hyckert, bördig från Gävle och som avled i Uppsala 1931, var dock fullt ense med Lokalpatriot att det hade varit lyckligast om Piteå stad förvärvat egendomen då det enligt honom ansågs vara synnerligen lämplig till exempelvis folkpark
I ett efterföljande inlägg påpekar Norrbottens- Posten att man från sakkunnigt håll erfarit att Hyckerts stämpling ur skogsvårdssynpunkt varit samvetsgrann och under inga förhållanden kunde betecknas som skogsskövling, men påpekade att risken för en kalhuggning av området fanns. Även tidningen instämde med att hela området mellan Strömnäs och Svartudden borde ha inköpts av staden och förvandlats till folkpark.
– En sådan park skulle vara ett komplement till den stadsträdgård och park som ligger på stadssidan av Strömsundet.
En samma dag publicerad Insändaren utmanade till strid i saken.
– Ifall de styrande inte vill lyssna till förslaget borde alla korporationer, nykterhetsföreningar, folk- ungdoms och idrottsförbund gå till handling "för räddande av vår hembygds fagraste och käraste trakt från skoningslös skogsskövling och bildande av en folkpark för Norra fjärden södra strand".