Här är det uppdukat med lite av varje ur mitt liv och på ett annat sätt av livets
anrättningar.
Längst här framme har vi hoppet som livnär mig så frenetiskt livnärande mest varje dag.
Hela bordduken skimrar i vitt och här och där finns inslag av den heliga kraftens
strimma.
Porslinet är skört och kan lätt gå i kras om någon tappar ned onödigt mycket av
hårda ord.
Tron förgyller alla undfägnader att brisera ut i en lycka så att det blir en mångfald
av dager.
Uppfylld av energin som förbinder mig med något som göder min själ till att bli vad jag är.
Starkt pulserar livet fram i sekvenser och mycket kan kännas välbekant men även inte alls.
Fast är tron på att jag bär på något som ska ge mig den insikt jag behöver för att få
må bra.
Kärleken lyser starkt och mycket pulserande varmt i takt med livets puls i jämna slagverk.
Förloranden i livets svarta inslag är inte festliga att bjuda på men det hör till livets rätter.
Varje år av mognad utmärker sig att möjligen att bli det bästa av objekt så här i efterhand.
Mitt livsverk är inte klart och storligen ska mycket skiftas innan jag kan bjuda er
till bords.