För Sven-Rune Öberg, den ende i dag överlevande av de ungdomar som den här majdagen 1952 kämpade för sina liv, är skolkamrat Elming fortfarande en del av hans liv.
Fotografiet minner
Hemma har Sven-Rune ett fotografi av sin drunknade skolkamrat som talar till honom om vad som hände. Kortet bar Elming med sig i sin plånbok, vilken fiskades upp med hans kropp.-Ett gulnat fotografi hans föräldrar gav som ett minne.
Sven-Rune Öberg, som i dag bor i Furulund, Bergsviken, var då 15 år gammal och bosatt i Öjebyn.
Tillsammans med kamraten Gösta Granberg,14 år, senare bosatt i Uppsala och död sedan en tid tillbaka, samt Elming Karlsson hade de vid lunchtid den ödesdigra dagen gett sig ut på en båttur efter Piteälven, i närheten av Kullenområdet.
- Isen låg kvar vid älvstranden och båten var, kunde vi under färden konstatera, otät. Vi rodde till Furuholmen och därifrån mot Granholmen. I bredd med holmen började båten plötsligt ta in mycket vatten i fören. Vi rodde snabbt mot fastlandet åt Granhållet till, berättar Sven-Rune Öberg.
Båten tog in vatten
För att förhindra att vattnet kom in i båten placerade sig pojkarna längst bak, med påföljd att båten låg djupt bak. När båten så stötte mot ett isflak kom bakändan under vatten och båten vattenfylldes. Pojkarna kom därvid i vattnet.- Isen var minst två decimeter tjock, men spröd. Den trycktes ned med lätthet vid varje simtag. Jag såg plötsligt, när vi simmade mot land, hur Elming vände tillbaka till båten. Där hade han nämligen lämnat sitt nya kastspö. När jag på nytt vände mig om och såg åt hans håll var han försvunnen. Genom att isen var så tjock kom han aldrig upp igen.
Sven-Rune och Gösta lyckades ta sig i mot fastare is och land. Där kunde de konstatera att det inte fanns någon som observerade dem. Bägge pojkarna konfererade och kom till slutsatsen att de snabbt måste hämta hjälp.
Medtagna och skadade
-Då vi hoppade i vattnet tappade jag stövlarna. På den nariga isen var det jobbigt att gå, men i snön kändes det som att gå på bomull, konstaterar Sven-Rune Öberg.Pojkarna kom i medtaget tillstånd till rättare Berglund vid Grans lanthushållsskola. De hade då gått i cirka en kilometer och hade flera gånger gått igenom isen och var även illa skurna av isen att de senare måste söka vård. Hos rättare Berglund larmades folk som sedan gav sig ut för att söka efter Elming Karlsson, vilken senare hittades drunknad.
- Det enda jag minns i mitt medtagna tillstånd var att vi smutsade ner golvet hos Berglunds. Åkrarna vi passerade på vägen dit var ganska leriga, erinrar sig Sven-Rune Öberg.
Han minns hur jobbigt det var att sedan, efter händelsen, hälsa på hos Elming Karlsson familj och hur svår begravningen var. Den ägde rum på Mors dag i Öjebyns kyrka. Skolbarnen bildade häck utanför kyrkan och en barnkör sjöng.