Eftersom jag är intresserad av vad som hände de 40 000 finska barn som kom till Sverige under andra världskriget 1939-1945 så ville jag lyssna på vad Terttu Häggström hade att berätta. Det var en mycket gripande och intressant berättelse.
Terttu var yngst av alla nio syskon när kriget bröt ut 1939. Hon var bara 3 år, en mycket duktig 3 åring tycker jag.
Hon berättade att det var en svår stund när Terttu och hennes mor skulle skiljas från varandra i Karungi och Terttu som 3-åring skulle skickas med järnväg den långa vägen till Sverige. Med en lapp i ett snöre om halsen med hennes namn. Hon berättar att hon kom till fina snälla människor i Västerbotten som tog väl hand om henne. Det var svårt i början innan hon lärt sig svenska.
Varm kappa
Terttu hade med sig den varma kappa som hennes mor sytt till henne innan avfärden till Sverige. Jag frågade Terttu om jag fick fotografera henne när hon höll upp den fina kappan och det fick jag.
Hon berättar om att hon hade lärt sig av vuxna att kasta sig i skydd så fort hon hörde flygplan komma. Så en gång i smällkalla vintern skulle hon hämta mjölk i en stor emaljerad mjölkhämtare hos en bonde i närheten.
Så hörde hon flyg dåna fram så hon blev så rädd att hon kastade sig i den djupa snön så locket flög av på mjölkhämtaren och en del mjölk rann ut. Då blev hon rädd att hennes nya mor skulle bli arg men hon var snäll och var glad att Terttu kom hem oskadd. Terttu tyckte mycket om hennes nya far han var en mycket fin man.
Krigsbarn
Terttu berättar om att många krigsbarn fick en trygg tillvaro i Sverige och omgavs av människor som hjälpte till att göra en sådan integration möjlig. Även om upplevelserna finns kvar som smärtsamma minnen.
Terttu berättar vidare om en fråga som funnits hos mig genom livet, ”Hur kunde mor skicka i väg mig?”
De flesta av de finska barnen kom till Sverige som små barn säger Terttu.
Terttu berättar om återseendet med Finland och släktingarna där varierar. Det finns några som beskriver mötet som att komma hem, andra säger att när de äntligen kom hem, då kände de sig verkligen borta och ville hem till Sverige.
Tack Terttu för ditt livs fina och gripande berättelse. Medarrangör var Föreningen Norden.