Det gulnar i björken och sälgen står brun.
I skyn ropar tranornas flockar.
Det mörknar om kvällen. Vinden är kall,
och från havet hörs svanar, som lockar.
Allt andas vemod, ett sommarens farväl,
det krampar och värker djupt i min själ.
Jag ville så gärna ha sommaren kvar,
men jag, gamla gumma, ingen svala har
som kan bära mig bort till sommarens land
likt Tummelisa i sagan jag läser ibland.