Erik överlevde att spetsas på släpräfsa

SVÅR OLYCKA. Han var 26 år när han i juli månad 1943 spetsades av en höräfsa. Utsikterna att överleva bedömdes som små. Men 63 år senare är Erik Isaksson, Öjebyn, fortfarande kvar bland jordevandrarna och berättar om den dramatiska händelsen.

Piteå2007-06-19 00:00
Det var under höbärgning i Storfors, Piteå, i slutet av juli 1943 som Erik Isaksson, då bosatt i Granträskmark, skadades. Isaksson var anställd som jordbruksarbetare hos rättaren
Axel Ström och var sysselsatt att med släpräfsa föra samman hö i närheten av en lada.

Under ett uppehåll i körningen hade Isaksson räfsan uppvikt med pinnarna riktade snett uppåt. Han råkade därvid ta ett felsteg, snubblade och föll mot räfsan. En av de vassa pinnarna trängde rakt genom ljumsken in i kroppen mot ryggraden. Erik Isaksson förlorade medvetandet och fördes sedan till lasarettet i Piteå.

- Jag var sedan medvetslös i nio dygn.

Skrapa "dökött"

Den som räddade livet på Erik Isaksson den gången var doktor Robert Ivarsson, som bland annat sydde ihop tre hål på tolvfingertarmen.

- Operationsärret ser ut som ett "kejsarsnitt", säger Isaksson med ett skratt och drar upp tröjan för att visa och tillägger sedan:

- När Ivarsson sytt igen mig blev det litet "dökött" över som sedan skulle skrapas bort. Det lät jag honom göra utan bedövning, säger Isaksson.

Erik Isaksson har under senare år förlorat sin syn, men att blicka tillbaka är lätt för denne gode berättare när han söker bland sina minnen och plockar fram ett och annat intressant för att öka nyfikenheten. I dagarna, närmare bestämt den 22 juni, fyller Isaksson, som numera är bosatt i Öjagården, 90 år.

Drunkningsolycka

Erik Isaksson minns en stor tragedi 1945 på Piteälven, där han blev involverad i räddningsarbetet.

- Det var pingsthelg och vi larmades om att två pojkar ramlat i vattnet efter en kanottur. Pappa rodde ut från Gråmyran i Storfors. Jag klädde av mig och hoppade i vattnet för att dra upp pojkarna. En hade dock redan försvunnit och den andre blev tydligen förvirrad, för när jag ropade åt honom att simma mot mig vände han och simmade i stället mot Lövholmen för att sedan försvinna i djupet.

De omkomna var 14-åringarna Gunnar Lundberg och Ivan Lindberg från Degeränget. Lundberg påträffades ganska snart vid Gråmyran medan Lindberg påträffades frampå höstkanten vid Fingermanholmen.

I samma vatten hade för övrigt Isaksson och rättare Ström slagit vad om vem som skull simma snabbast från Gråmyran in till Piteå, en sträcka på tre kilometer.

-Jag hade smort in mig med "simolja" och klarade vadet, under eskort av en roddare ifall jag skulle drabbas av kramp.

Tjuvskytte

Landsfiskal och fjärdingsmän hölls också ovetande om när han som 16-åring tjuvsköt en älg.

- Dessförinnan hade jag cyklat från Granträskmark till Piteå för att köpa kulor till bössan, i syfte att jaga fågel. När jag sedan gav mig ut i skogen kom en älg "i vägen" och föll för kulan. Naturligtvis var jag rädd för pappas reaktion, men hemma gladdes man dock över mattillskottet. På den tiden var älg en sällsynt vara i våra skogar, berättar Isaksson som är född i Stridholm.

- Jag var tre veckor gammal när mamma stoppade mig i barnvagnen och på en kärrväg drog mig till Granträskmark där mina föräldrar hade förvärvat ett hus och en hektar mark, tillräckligt för att föda en ko.

I Granträskmark föddes sedan ytterligare 14 barn i den timrade stugan, bestående av kök och kammare. Två av barnen dog tidigt, men 13 nådde vuxen ålder. Av syskonskaran är i dag 11 kvar i livet. Men det skulle faktiskt ha kunnat vara 20 barn. Modern fick nämligen missfall fem gånger.

Erik Isaksson,som sedan under många år var bosatt i Bergsviken, är själv trebarnsfar i sitt äktenskap med framlidna Sally Andersson från Roknäs.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om