Ensam med tio barn ställdes modern på bar backe

Historien om familjen Vikman är en historia om gångna tiders socialvård, eller fattigvård som det då hette. En tid av godtycke och som visade hur rättslösa många människor var.
En historia som även i hög grad engagerat ett av barnbarnen, 87-årige Erland Vikström, Piteå. En gång socialnämndsordförande i Piteå, vilken i sin släktforskning tittat tillbaka på både sin mors och sina morföräldrars förflutna, reagerat på hur fattigvårdssamhället i många stycken agerade, kärlekslöst och upprörande. Något som Vikström tycker sig känna igen till vissa delar i den nyordning som införts i dagens samhälle, med utförsäkringar på arbetsmarknaden.
Hamnade i fattiggården
Jonas Petter Wikman var tidigare verksam i skogsarbete och kunde då bidra till familjens försörjning. Men så var olyckan framme. Under avverkning fick Wikman ett träd över sig. Det medförde troligen en hjärnskada och "fallandesot", epilepsi. Olyckan var av sådan art att Wikman vållades inskränkning i arbetsförtjänst, hamnade under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde och placerades för vård i fattighuset i Öjebyn.
Han fick då för gott lämna familjen i Bredträsk och den gård han uppfört.
Till fattiggården kom utblottade, platslösa eller arbetsovilliga. Hit kom även gamla, orkeslösa eller krymplingar. Den åldrings- och sjukvård, som vi i dag har, fanns inte då och det hände att även mentalt sjuka hamnade på fattiggården.
I fattiggården fick de mat, kläder samt "andlig och kroppslig vård". Detta mot skyldighet att efter föreståndarens tillsägelse arbeta efter förmåga. Ett fattighjon skulle iaktta gudsfruktan, sedlighet och ett ordentligt uppförande.
Att bli intagen på fattiggården var nog det värsta en person kunde råka ut för. Reglerna var hårda och tillvaron var beklagansvärd, i väntan på döden. De som vistades där skulle också ständigt vara tacksamma mot förmyndare och föreståndare.
Eventuella tillhörigheter utropades, sedan någon dött, på offentlig auktion för fattigvårdens räkning. Hade den avlidna inga bröstarvingar, tog fattigkassan behållningen från auktionen. I det fall det fanns arvingar, fick de det som blev över, när fattigvårdsstyrelsen gjort avdrag för den omsorg de hade haft för det avlidna fattighjonet.
Flyttade in i snickarboden
I Bredträsk fanns hustrun Anna Johanna, född Granberg, kvar och fick ensam dra försorg om den stora barnaskaran. Makarna Wikman fick åren 1883-1903 barnen Hilda Augusta, Jonas, Anna Amalia, Emma Johanna, Hilma Sofia, Hildur Josefina, Axel, Anton, Ester Elisabeth och Jenny Aurora.
Vid något tillfälle drog familjen på sig en skuld hos handlaren som, när det ekonomiska inte kunde klaras ut på handlarens villkor, helt enkelt körde familjen på dörren. Han tog hand om huset, rev ner timringen och flyttade byggnaden till annan plats. Huset blev sedan bostad för handlarens son.
En närboende familj, Lundgren, ställde upp efter bästa förmåga. De upplät ett litet uthus på gården, vilket användes som snickarbod. Där fanns en öppen spis. Dit flyttade Anna Johanna Wikman med sina barn. De var nödställda och fick motta nödig fattigvård.
I en kungörelse från Piteå landsförsamling den 11 februari 1904 meddelas i tidningen Norrbottens-Posten att arbetaren Jonas Petter Wikman i Södra Bredträsk hustru Anna Johanna Granberg avlidit i en ålder av 43 år. Hon avled den 30 januari. Det minsta barnet var då ett år gammalt. En av döttrarna Anna Amalia hade avlidit precis ett år tidigare, 16 år gammal.
I september 1912 meddelar Piteå landsförsamling i en offentlig kungörelse i Norrbottens-Posten att fattighjonet Jonas Petter Wikman i Bredträsk avlidit i Öjebyn en ålder av 57 år, fem månader och åtta dagar. Då var nio av barnen i livet.
Erland Vikströms mor, Emma Johanna, född 1889, kom som piga till bonden Oskar Vilhelm Granström i Roknäs där hon var åren 1908-1910. Sedan blev hon piga hos bonden Frans Gustav Lundström i Lillberget, Blåsmark. Emma Johanna står där som piga när hon år 1912 gifter sig med Edvin Vikström från Blåsmark.
Hon dog 1923 och hade då blivit mor till sex barn. Erland Vikström var bara ett år gammal när mamman dog. Fadern gifte senare om sig och fick fler barn.