Det var läroverksläraren K.W. Lindholm som tog initiativet till tidningen. Frans Abraham Nordqvist, skräddare och bagare samt ordförande för hantverkarföreningen ansågs vara förläggare. Syftet var att tidningen skulle bli en konkurrerande avisa till Norrbottens-Posten.
Detta i en tid då det i Sverige utkom närmare 300 tidningar i 78 av landets 99 städer, varav närmare 90-talet utkom i Stockholm.
Piteåborna läste vid denna tid, förutom de lokala tidningarna, 139 svenska tidningar. Bland dem fanns 79 exemplar av Svenska Veckobladet på Piteåbornas bord, 34 av Nya Dagligt Allehanda, 23 av Figaro, 14 av Stockholms Dagblad, Fäderneslandet och Allehanda för folket 14, Väktaren sex, Aftonbladet och Dagens Nyheter fem, Fria Ordet tre samt Post- och Inrikes Tidningar två exemplar.
Ganska snart klagade ledningen för Södra Norrbottens Tidning över att de hade svårt att få låna eller köpa tryckpapper hos tidningskollegorna i såväl Piteå som Luleå. Tidningen hade ont om material, framförallt tryckpapper.
Boktryckare August Anders Hällgren, som hade utgivningsrätten för Norrbottens-Posten i Piteå, uppgav att han vid ett tillfälle lånat ut ett ris papper till bagare Nordqvist, sedan han uppgett att det var avsett att säljas i Lappmarken
Ett ris papper motsvarar ungefär 25 ark tryckpapper.
Genom förebärande av att Nordqvist sade sig vara bekant med Hällgren fick han låna pappret av tryckeribiträdena.
Men pappersbristen fortsatte för Södra Norrbottens Tidning. Nordqvist återkom då till Hällgren och anhöll om att få låna mer papper.
Trots hur han gått tillväga tidigare fick Nordqvist låna 2 ¼ ris papper för sin nya tidning.
– Men när han var oförsynt att anhålla om ytterligare lån fick han avslag, meddelade Hällgren i november 1884.
Nordqvist hamnade på obestånd och en ansökan om cession, fordringsöverlåtelse, inlämnades i Rådhuset, men återtogs.
Det blev uppehåll i utgivningen och en Svensbybo kände sig lurad, skrev en insändare, och påpekade att tidningen ända in i det sista tagit upp nya prenumeranter.
Tidningen invecklades i ett konkursmål. Av detta framgår att läroverksläraren Valdemar Lindholm stod som utgivare och ägare till tryckeriet, som var beläget i bagare Nordqvists gård.
Tryckeriet var inköpt tillsammans med 60 ris papper av Nordqvist, som sedan överlämnade allt till Valdemar Lindholm mot en skuldförbindelse på 3 000 kronor.
Konkurrenten, Norrbottens-Posten, beskyller såväl Nordqvist som Lindholm mer eller mindre öppet för konkursbedrägeri. Tidningen menar att den förbindelse Nordqvist och Lindholm skrivit genomfördes i ett sent skede och dessutom var feldaterad.
Södra Norrbottens Tidning började sin utgivning den 3 september 1884 och gick under årets fyra sista månader med en förlust av 1 108:92. På denna summa hade Nordqvist erhållit revers av Lindholm.
Tidningen upphörde vid årsskiftet.
Det ansågs att tidningen var starkt knuten dels till Godtemplarrörelsen dels till Piteå arbetsring- och hantverksorganisationer.
Sysslomannen i läroverkslärare Lindholms konkurs kunde inte påvisa att tryckeriet ägdes av Lindholm. Rådhusrätten i Piteå ansåg då att det var en F.A. Nordqvist tillhörighet. Det var då Lindholms konkursmassa obetaget att ta emot 3 000 kronor och lösa ut den av Nordqvist.
Till sysslomannen och bagaren Nordqvists konkurs inkom vidare en uppmaning att insända de lagenliga tre arkivexemplaren av tidningen, med hot om lagliga åtgärder.
Södra Norrbottens Tryckeri såldes därefter till John Sundberg från Luleå som startade en ny tidning i Piteå, Nordstjernan, vilken efter bara efter ett par år uppgick i Norrbottens-Kuriren
Södra Norrbottens Tidning inkorporerades med tidningen Malmberget och blev en del av denna tidning. En tidning som redigerades av Knut Hallman, tidigare redaktör för Norrbottens-Kuriren och som 1884 lämnade tidningen för att starta Malmberget. En tidning Hallman redigerade till utgången av 1897, då den slutade utkomma. Han fortsatte sin verksamhet, tillsammans med en kompanjon, att redigera nystartade Luleposten, fram till dess nedläggning år 1900.
Bagare Frans Abraham Nordqvist, som var född i Stockholm, återvände dit i juni 1885 med dottern Fanny Charlotta född 1872 och sonen Klas Leo, född 1879.
Frans Abraham Nordqvist gifte sig 1867 med Johanna Matilda Törner. Makan avled, 32 år gammal, en månad efter sonens födelse 1879.
Makarna hade också barnen Clara Maurinda 1869-1872, Erik Leo 1874-1874 och ytterligare en Clara Maurinda 1875-1875.
Karl Valdemar Lindholm var bördig från Linköping. Han var gift två gånger. I första äktenskapet, som ingicks 1870, fick han i Linköping sonen Ingemar Valdemar, som föddes 1872. Han blev änkeman 1881 och gifte om sig i maj 1883 med 16 år yngre Vilhelmina Maria Marguerite Francke, bördig från Nenshätel, Schweiz.
Då var sonen Vilhelm Ferdinand Valdemar på väg. Han föddes i december samma år Två år senare föds Karl Gustaf Edmund.
Lindholm hade också en fosterdotter Agnes Wida, som kom från Stockholm år 1892. År 1900, 18 år gammal, bröt fosterdottern upp från Piteå.