Åh, vad jag längtar till i morgon, sa Petter till sin mamma när godnattsagan var avslutad.
–Tror du att det dyker upp några dumma svarta regnmoln i morgon, som förstör min fest? Tror du, mamma?
–Vet du vad, Petter, jag tror att det blir en underbar födelsedag tillsammans med dina kompisar. Go’natt nu gubben, vi ses i morgon!
Den varma julisolen gjorde ett tappert försök att tränga igenom den blå bamsegardinen, i Petters sovrumsfönster. Äntligen, tänkte han där han låg yrvaken i sin säng, och kliade sitt morgonrufsiga hår. Äntligen är det morgon! Äntligen födelsedag!
Nere från köket hörde han sin mammas och pappas trygga röster. Föräldrarna var fullt sysselsatta att ställa fram bord och stolar i den vackra bersån. Det var där som kalaset skulle hållas.
Inbjudningskorten som skickats till alla de inbjudna hade Petter själv ordnat. Nåja, mamma hade också varit med på ett hörn. Födelsedagstårtan, dekorerad med röda saftiga jordgubbar från eget trädgårdsland, hade hela familjen varit delaktig i. Jordgubbar var bland det bästa och ”somrigaste” som Petter visste. Just därför ville han prompt ha dem på sin tårta.
Tårtan hade mamma bakat kvällen innan den stora dagen. Den stod nu i kylen och väntade på de glupska gästerna.
När Petter lite sent omsider kom nerför trappen, stod mamma och pappa redo att hylla sin sjuårige son.
–Grattis! sa dom på en och samma gång. Efter grattandet fick Petter en varm kram från de båda föräldrarna.
–Tänk att du gått och blivit stora starka karl’n, sa pappa och rufsade till sin son i hans buskiga hår.
–Minns du vad du lovade mig, pappa? Vi skulle ta ekan och våra metspön för att fiska senare i kväll.
–Det är väl klart att jag inte glömt, sa pappan och tillade: Jag vet nämligen ett ställe där det simmar stora gammelgäddor. Dit ska du och jag. Fast jag säger inget mer ...
På inbjudningskorten hade Petter skrivit med spretig handstil:
”Kalasett borjar klåckan ett. Velkomna, Petter”
Då klockan närmade sig lunchtid, sa Petters pappa att han skulle åka in till stan för att, som han sa, ”ordna lite saker”.
–Men lugn bara lugn, jag är hemma i god tid innan gästerna kommer. Jag måste ju hinna ordna med en fiskdamm, heller hur Petter?
Pappa satte sig i sin bil och åkte sakta ut mot den stora vägen. I köket höll mamma på med diverse göromål.
–Petter ... du måste byta dina kläder. Seså, skynda dig innan kalaset börjar. Och så glömmer du inte att kamma ditt genomrufsiga hår.
Några minuter före utsatt tid kom den första gästen. Det var Fredde. Och det som mest tilldrog sig Petters intresse var det stora gröna paketet som Fredde hade i famnen.
–Tjena, Petter. Å grattis, sa Fredde och sträckte ut sin små armar med presenten.
–Okej, tack ska du ha, sa födelsedagsbarnet som tacksamt tog emot paketet.
I bersån stod nu allt dukat och klart – ja, förutom den där fina jordgubbstårtan förstås. Det skulle ju sett bra tokigt ut om den stått framme i solgasset, tänkte Petter, medan han resolut viftade bort en fet och elak humla, som envist surrade kring hans ansikte.
”Konstigt”, tänkte mamma. När hennes äkta man ännu inte kommit hem. Han som alltid brukar passa tiderna. ”Nåja, han dyker väl snart upp”, tröstade hon sig.
När klockan blivit fem, och den sista födelsedagsgästen torkat bort kaksmulor från sin mun, ringer telefonen.
–Larsson.
–Goddag. Det här är från polisen, mitt namn är Sven Nilsson. Det är så att jag har en tråkig nyhet. Er make, Tommy Larsson, var inblandad i en våldsam bilolycka för nära fyra timmar sen.
På andra sidan telefonluren, känner Petters mamma hur benen inte längre bär henne. Ljudlöst sjunker hon ner på hallgolvet.
–Vad har hänt min man? Han är väl inte skadad?, säger hon med en stor oformlig klump i halsen.
Ute på den gröna gräsmattan leker födelsedagsbarnet med en ballong. Ännu lyckligt ovetande om det drama som utspelar sin inne i huset.
–Jag är väldigt ledsen, och beklagar djupt, men er make avled på olycksplatsen. Han blev påkörd av en förmodad rattfyllerist, som i sitt berusade tillstånd kom över på fel sida av vägen. Farten var hög så som ni kanske förstår. Om ni vill kan jag skicka en präst, om ni behöver prata med nån. Hallå, fru Larsson, hör ni mig ...?
På det kalla hallgolvet finner Petter sin mamma med telefonluren ännu krampaktigt hållen i sin hand.
–Mamma, kommer pappa snart, han har ju missat hela kalaset ... Vi ska ju ut och fiska i kväll, vi ska ju fånga de där gammelgäddorna han och jag.
Rödgråten, och ännu i chock med ett starkt bultande hjärta i sitt bröst, trycker hon sonen hårt i sin famn. Där blir de två sittande en lång stund, alltmedan telefonluren hänger mot väggen.
Det blev ingen fisketur. Petters pappa ljöt en ögonblicklig död i samma stund som de två fordonen kolliderade mot varandra. Efteråt konstaterades att den gravt berusade mannen intagit ett flertal lugnande tabletter, samt blandat med alkohol. Tyvärr så kom Petters pappa i vägen.
Några dagar därpå ringer det på dörren hemma hos Petter och hans mamma. Utanför står en kvinnlig polis, något stram i sin hållning. Hon har ett paket med en röd rosett i sin hand.
–Jag beklagar så mycket det som hänt. Vi hittade det här paketet i er mans bil. Det verkar vara en slags present. Det är adresserat till nån som heter Petter.
När ärendet är avslutat, tackar hon för sig och går med snabba steg därifrån.
När Petter och hans mamma studerar paketet närmare står följande att läsa:
”Till min älskade son Petter. Grattis på din sjuårsdag. PS. Det som ligger i paketet, är bra att ha när vi ska fånga gammelgäddorna du å jag. Pappa”.