För att ta det i årtalsordning. 1917 publicerade tidningarna nyheten om att Sveriges äldste länsman, 103-årige Fredrik Holmström i Bukt gått ur tiden.
Vid 21 års ålder fick Holmström anställning som kronolänsman i Arjeplog. Anställningen skedde dock på ett högst märkligt sätt.
Det berättas att fögderiets fogde, som hette Forsell, var på resande fot och då gjorde ett uppehåll i Arjeplog.
När Forsell sedan skulle resa vidare kunde den dåvarande länsmannen Furtenbach inte fort nog skaffa den hetlevrade fogden nödigt fordon. Följden blev att Forsell på stående fot avskedade Furtenbach medan Holmström, som skaffade fram det behjälpliga ekipaget, ögonblickligen blev utnämnd till ny länsman.
När Holmström 1879 erhöll avsked från sin tjänst erhöll han en årlig pension av 1 200 kronor.
Som pensionär ägnade han sig med stort intresse åt myrodling och hjälpte också två av sina söner som hade hemman i byn.
Petrus Laestadius, författaren till de märkliga journalerna över resor i lappmarken, var den som lärde Holmström att räkna och skriva.
Det uppges att Fredrik Holmström hade sex tobakspipor som han systematiskt rökte i tur och ordning. Detta för att de inte skulle "surna till".
Den andra händelsen som tidningarna uppmärksammade stort var år 1920. Då kom spanska sjukan farande som en lieman i Arjeplog, och slog till med oerhörd kraft, Detta i en tid när såväl Arjeplog som Arvidsjaur saknade ordinarie provinsialläkare. Sjukdomen hade dessförinnan även drabbat byar runt Arvidsjaur.
Det blev en tid när begravningsklockornas tunga klang återkommande ljöd över bygden. Men inte bara i inlandet utan även i hela Sverige. Mellan åren 1918 och 1920 insjuknade hälften av Sveriges befolkning i spanska sjukan och 38 000 personer dog. Det var omkring tre procent av de insjuknade som dog. De flesta var unga människor i åldern 18-40 år.
Förmodligen kom sjukan till Arjeplog via någon besökare från annan ort i samband med marknaden och gick sedan från marknadsbesökare, till marknadsbesökare. Sjukdomen spred sig snabbt. Nästan ingen förstod vad som var på gång. Folk dog på vägen hem på skidorna eller i släden efter hästen, De som hann hem smittade i sin tur ner den övriga familjen. När grannen upptäckte att inga spår ledde till eller ifrån sina närboendes hus huset blev han eller hon orolig och vid gav sig av för att kontrollera stället. För att där upptäcka att de låg döda eller sjuka och då också fick ta hand om kreaturen. Korna stod i ladugården, mjölkstinna och hungriga. Inne i huset låg familjen, några döda och andra döende i utkylda hus. Nöden var på flera håll i det närmaste obeskrivlig.
Hos en familj i Skaili i Sadenåive hade inte mindre än 8 av familjens 11 medlemmar dött. Hos en familj Ruong i Harrok avled inom loppet av drygt 14 dagfar fyra personer. Hos en familj Vesterlund i Kurrkokveik avled modern och fadern samt ett barn, Övriga kvarvarande barn var sjuka.
Inledningsvis på året avled 88 personer i Arjeplog. Prästen har i kyrkans död- och begravningsbok för varje dödsfall antecknat som orsak spanska sjukan . I många hem blev barnen föräldralösa. I en del fall svalt barnen ihjäl sedan föräldrarna dött. I mitten av mars fanns i Arjeplog 42 föräldralösa barn. Senare uppgavs 67 minderåriga ha berövats sina föräldrar.
När klockaren i Arjeplog, David Laestander, i november 1932, vid 69 års ålder avled uppmärksammades det i flera tidningar. Inte minst i den svensk-amerikanska pressen. Det berättades att med honom utsläcktes den gamla klockarsläkten som under mer än 300 år skött klockarebefattningen i Arjeplog, från far till son. Då kyrkan togs i bruk var det nämligen medlemmar av släkten Laestander som tog hand om sysslan
Olov Laestander var den förste klockaren . Hans efterlevande, led efter led, uppehöll sedan tjänsten.
Klockare var ett kyrkligt ämbete, som bland annat medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. En klockare kunde också ofta organist.
David Laestander skötte även poststationen, men skulle på grund av sjukdom lämna befattningen. Samma dag som dödsfallet inträffade verkställdes, av en högre postfunktionär, inventering av poststationen .
"Det var rena papper mannen lämnade efter sig som allt i hans handlande. Det var en hedersman den siste klockaren Laestander i Arjeplog" heter det i eftermälet efter honom.