En kämpe som såg fler möjligheter än hinder

I jägarkretsar heter det att när djuren lämnar in för gott har de gått till de sälla jaktmarkerna. Nu har även en av de verkliga veteranerna i jägarkretsar lämnat sina marker för alltid, för att gå dit där regnbåten slutar. Frans Tenevall, Hortlax, som varit älgjägare i 75 år, har ställt undan bössan för gott, släckt lägerelden och lagt sig till evig vila i en ålder av 91 år.
Nu skall han, vars tideräkning var före och efter älgjakten, inte längre berätta om tiden ute i naturen, som "det här är livet".
Om Frans Tenevall kan sägas att han hade ett stort intresse för människor, och med ett brinnande engagemang för vad som hände på det fackliga och politiska området. In till slutet visade han detta starka engagemang.
Föreningsmänniska
I många år var han aktiv i Byggnadsfacket och i flera mandatperioder i kommunfullmäktige såväl i Hortlax som Piteå kommun, bland annat i presidiet samt i landstinget. I de sammanhangen stod han upp, inte minst när det gällde sociala frågor och mot orättvisa.
Frans Tenevall var en hängiven föreningsmänniska, en generös person genom att alltid bjuda på sig själv och ställa upp i alla lägen. Han var en omtänksam person som alltid visade solidaritet i sin omgivning.
Han lämnade ingen oberörd, vilket säkert kan betygas av de som deltog i aktiviteterna i "sossestugan" på Rådhustorget och i den socialdemokratiska seniorklubben.
Om Frans Tenevall kan sägas att han inte var en person som använde de många orden och de yviga åthävorna för att argumentera för sin sak. Istället var han "ideologen" som stod i kulisserna, med en förmåga att knyta goda och värdefulla kontakter.
Många är det säkert också som minns hans engagemang och organisatoriska förmåga i fackliga möten och i arbetarekommunens styrelse samt i FCO:s styrelse. För att inte tala om engagemanget i valarbetet. Där han faktiskt hade siktet inställt på att bidra med sin kunskap även i det kommande valet.
"Kolla läget"
Frans Tenevall var en socialdemokrat av den gamla sorten, en kämpe som alltid såg fler möjligheter än hinder. Han personifierade omtanke, kamratskap och engagemang.
Det var ett antal år sedan han lämnade sitt ledamotskap i Piteå-Tidningens styrelse, bland annat som mångårig vice ordförande. Men omtanken om tidningen var stor. Många var de besök han gjorde för att "kolla läget", efterhöra sig om tillståndet och tycka till. Jag kommer att känna ett verkligt tomrum efter Frans och mina samtal genom åren. En person som var lika nyfiken på historia som på framtiden. Stimulerande samtalsstunder som spände över vida områden som exempelvis moral, etik, religion och inte minst djur och natur, är något som nu blivit till ett värdefullt minne att bära med sig.
Sina 91 år till trots, och att gammal är äldst, hade han dock en obändig tro på ungdomen. Han klargjorde vid något tillfälle att de vuxna måste växa till sig för att kunna stå inför de ungas förhör och domar.