Strax innan jag är framme korsar en järpe vägen. Den kommer seglande i hög fart precis över motorhuven, farligt nära en krock med vindrutan och en stund senare när jag styr ut mot vägrenen för att parkera uppstår nästa kollisionssituation. En älgko springer över vägen några meter framför bilen, så hade jag fortsatt min färd vet man aldrig hur det slutat. Nu går det just aldrig speciellt fort efter knaggliga skogsbilvägar så jag har nog hunnit bromsa, uti fall att.
Jag är ute för att plocka höstens sista trattkantareller och styr in på en ofta trampad stig där jag några veckor tidigare sett björnspillning i form av knytnävstora ”blåbärsbullar.”
En sparvuggla låter höra sitt höstläte bestående av en räcka lite svajiga visslingar i stigande skala, och just när jag är framme vid svampstället stöter jag en tjädertupp som drar iväg ut över det närbelägna hygget samtidigt som en spillkråka annonserar sin ankomst. Det klykande flyktlätet ersätts av det typiska, utdragna jamandet som betyder att den satt sig, troligtvis i någon av hyggets jätteaspar.
Jag ägnar mig ett tag åt svamparna som, trots flera frostnätter, ser fräscha och fina ut.
Efter en timme börjar korgen kännas härligt tung och det blir allt glesare mellan de bruna hattarna.
En gråspett ropar på avstånd och jag svarar. Det dröjer inte länge förrän den kommer farande i sedvanlig hackspettflykt mellan träd- topparna och den sätter sig också ute på hygget i en asp. Försiktigt tar jag mig fram till hyggeskanten i hopp om att få ögonen på den och naturligtvis ser jag inte tjäderhönan som skrämd lättar från en av frötallarna.
Efter en stunds letande med kikaren hittar jag igen spetten som hela tiden ”småpratande” undersöker aspstammen i jakt på något ätbart. Några orrar kommer seglande och slår till i hyggestallarna, men de drar snabbt vidare och orsaken till deras abrupta sorti visar sig vara en lågsniffande duvhök som passerar.
En kungsfågel sjunger nålfint broderande alldeles bakom mig, samtidigt som en större hackspett engagerar sig i gråspettens förehavanden och någonstans i fjärran hörs ljudet från passerande sångsvanar. I motljuset mot den mörka skogen är märkligt att se alla insekter som, trots tidpunkten, fortfarande flyger.
Jag backar försiktigt tillbaka in i skogskanten för ytterligare en stunds ryggböjningar, men efter att ha konstaterat att jag nog har det mesta i korgen redan så ger jag upp och återvänder till vägen och bilen. Jag följer hyggeskanten tillbaka och håller sånär på att trampa i en tillsynes färsk björnspillning.
Den här tiden på året är ju inte skogsvistelser precis förknippade med en massa upplevelser så det känns som om denna förmiddag i sen oktober blev ett koncentrat av hela månadens mer eller mindre hän- delsefattiga skogsdagar.
Från nu och framåt kommer det mesta i fågelväg att kretsa kring den egna fågelmatningen hemmavid och där kan ju, som vi vet, nästan allt i fågelväg hända.