Andra söndagen efter trettondagen ”livets källa”
Det är många av oss som tycker att det är svårt med bön och hur man ska be. Martin Lönnebo, präst och tidigare biskop, har skrivit mycket om bön men också om hur han själv haft svårt att stanna upp och be – och samtidigt längtat efter att kunna göra det.
När han gick i pension åkte han till Grekland för att båtluffa. Det blev storm ute till havs och han blev inblåst på en liten ö med en handfull invånare. Där började han fundera mer över det svåra med att stanna av och samla tankarna till bön. Han började skissa på det som så småningom fick namnet Frälsarkransen. Frälsarkransen är ett enkelt armband med olika pärlor, där varje pärla står för olika delar i livet. Kanske var det just för att han satt fast på en ö, som han beskrev det här armbandet som en frälsarkrans, en livboj, något att greppa tag i när det gungar i tillvaron. Men det är också en enkel hjälp att stanna upp.
Martin Lönnebo vill påminna om att Gud är den som håller ihop tillvaron, den som har skapat oss människor och den som bär oss. Därför börjar och slutar frälsarkransen i Gudspärlan, den största och mest framträdande pärlan. Andra pärlor handlar om mig själv, om dopet, om ökentider och bekymmerslöshet, om kärlek, om våra hemligheter eller det som vi inte har ord för, om mörker och död, om ljus och hopp. Och så tillbaka till Gudspärlan.
Frälsarkransen är en modell för bön. Det finns andra modeller som vill vara till hjälp. Men viktigast är att den pekar det som är källan, på Gud som tillvarons ursprung och mål, början och slut.
Sök Gud med din längtan och kärlek. Gud är inte långt borta, även om det skulle kännas så. Och han söker och älskar oss så oändligt mycket mer än vad vi gör.
Martin Lönnebo ber med orden:
Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus och jag är din. Amen.