En liten flicka satt en dag
i gamla farmors knä,
och aftonsolen lyste genom fönstret.
Solens strålar lekte
med pelaraspens blad.
På golvet vävde sol och asp fram mönstret.
De satt förtroligt hos varann,
då plötsligt tid och rum försvann.
Den lilla flickan vände sig
att farmors ögon se,
och aftonsolen sken i flickans blick.
”Visst är jag din bästa vän?”
och farmor börjar le.
Det var en kärleksgåva, som hon fick!
Den lilla flickan är nu stor,
men än i farmors hjärta bor
en doft av något som förgick,
ett paradisets ögonblick.
Det händer ibland
att en mantel av kärlek
läggs över mina värkande axlar.
Det händer ibland
när mörkret blir för mörkt
att stjärnor tänds i tusental
och stigen blir synlig.
Det händer ibland
när regnet blir ett med tårarna
att ett stort paraply spänns över mig
och någon ger mig en hand
att hålla i.
Ibland händer det sällan.
Ibland händer det ofta.
Men miraklet ligger i
att det händer.