I den ljusaste årstiden har vår mor Emma Lundqvist, född Grönlund, avlidit. Hon blev 82 år. Mor föddes i Tvärsel och växte upp i en stor syskonskara.
Barndomshemmet var ett stort hus och rymde även byns skola, där vår mormor Anna lagade skolmaten. Mor fick aldrig gå genvägen genom huset till skolan, utan fick klä på sig för att gå samma ingång som alla andra skolbarn. Det skulle vara lika för alla.
Vår mor talade varmt om sitt arbete som kocka för skogsarbetare. Det var en rolig tid i hennes liv. Redan här uppskattades hon högt för sin goda mat. Vår far Åke tillhörde ett annat lag skogsarbetare, men han valde att vandra över skogen till mors skogskoja för den goda matens skull. Kanske var det även den spirande kärleken.
1951 gifte hon sig med Åke Lundqvist från Strycktjärn. De fick sex barn, varav en son avled vid födseln. Mor arbetade kvällstid med städning på olika ställen till dess att de yngsta barnen började skolan. Sedan började hon sitt arbete på Åsens barnstuga i Älvsbyn, där hon fortsatte till sin pensionering. Eftersom vår far ofta hade uppdrag i sitt arbete långt borta fick mor själv ta hand om oss barn under veckorna. Till helgerna kom far hem. De fick 44 år tillsammans innan vår far avled av sjukdom 1996.
Mor var alltid intresserad av samhällsfrågor och politik, och hon var mer uppdaterad i nyheter och aktuella händelser än vi barn. Mor hade koll och hängde med i debatter. Hem och trädgård hade stor plats i hennes liv, liksom handarbete av olika slag. Otaliga klädesplagg till både små och stora har fått liv vid hennes symaskin. Många tavlor är broderade, många strumpor har stickats till jaktarskorna, och många mattor blev vävda i varpen under hennes senare år. Ingen kunde steka kött som vår mor, och hennes palt var alltid den mest uppskattade och det blev alltid mat över, även när vi hade många gäster.
Att visa tacksamhet och att göra rätt för sig var ledord för vår mor. Hon klagade aldrig. ”Det finns de som har det värre” sa hon ofta när det blev motgångar i sjukdomen. Sin humor behöll hon genom hela livet. Hon lockade oss till många skratt ända till slutet. Omsorgen om oss barn fanns där också in i det sista, och det är något som vi bär med oss i resten av våra liv.
Vi barn vill rikta ett särskilt varmt tack för god omvårdnad till personalen på Violen i Vidsel och till avdelning 3B på Piteå älvdals sjukhus.