Ebba Jonsson, född Johansson, har stilla insomnat den 28 september på Norrgården i Norrfjärden. Hon blev 89 år. Ebba föddes den 17 januari 1927 som nummer fyra i en syskonskara om nio barn. Barndomshemmet låg på Röduppsholmen i Överkalix.
Ebba arbetade som hembiträde i Kalix efter avslutad skolgång för att sedan börja på Grans lanthushållsskola i Öjebyn. Det var när hon gick den utbildningen som hon träffade sin blivande man Daniel Jonsson. Första träffen med Danne beskrev Ebba väldigt bra då hon berättade att hon följt en klasskamrat hem till Långträsk över helgen och då första gången träffat sin blivande man – så trevlig som han var måste han vara upptagen! Det var Daniels lillasyster Lydia som bjudit hem henne.
1952 gifte sig Ebba och Daniel och de fostrade fyra barn. Ebba beskrev hur lätt allt gick när de tillsammans tog över jordbruket, alla sysslor hade hon redan lärt sig hemma i Rödupp. Produktionen var inriktad på kreatursdrift och de fick tillsammans bland annat ta emot pris för högst producerande mjölkbesättning i Norrbotten. Ebba fanns alltid med som den som höll ordning och reda.
Hennes samhällsengagemang var stort. Från tidiga år var hon engagerad i 4H för att senare i livet arbeta politiskt för centerpartiet främst inom kyrkan, som ledamot i kyrkofullmäktige, kyrkoråd och som kyrkvärd i Norrfjärdens församling. Hon var också med i kyrkokören och som stark motståndare till rökning blev hon också aktiv inom VISIR.
Tillsammans med Daniel utvecklades gården från traditionellt jordbruk till potatisodling med förädling. När paret producerade pommes frites på fabriken hemma på gården mellan 1965 och 1976 hade Ebba en ledande roll med administration och transporter. Som mest hade fabriken ett tiotal anställda, främst kvinnor från bygden.
Hemmet betydde mycket för Ebba. Syskon, släkt och vänner var alltid välkomna och det bjöds alltid på något i hennes gästvänliga hem. Ebba var sin gård trogen hela livet men under de sista fyra levnadsåren då krafterna började svikta flyttade hon till Norrgården. Där fick Ebba och maken fira diamantbröllopsdagen den 12 juni 2012.
Efter att hon blev änka samma år kom hennes litterära och musikaliska sida fram ännu mer. Hon spelade gärna piano för sina kamrater och hennes härliga humor skördade triumfer inte minst hos personalen.
Ebba var trygg och stark i sin tro och hade en egenskap som är få förunnat. Hon var glad för det hon gjort istället för att vara missnöjd med det hon inte hunnit med. Så liten plats hon tog – men tomrummet som lämnats är så stort.
Tack för allt du gett oss, Ebba!