Doris Johansson avled den 17 mars på Umeå universitetssjukhus, 77 år gammal. Efter ett akut insjuknande lämnade hon oss efter endast några dagar.
Doris föddes och växte upp i Adolfström som äldst av tre syskon. Där gick hon sina första sex skolår. Ytterligare ett skolår tillbringades i Arjeplog och sedan blev det så folkhögskola i Edelvik.
Efter arbete hos en lärarfamilj i Jokkmokk och på Skega i Skellefteå flyttade Doris så till Arjeplog, där hon fick jobb i Granns järnhandel och senare i Miminetts modeaffär. Hon träffade Fred, bagare från Arvidsjaur, och de blev ett par under 40 års tid fram till Freds bortgång.
Doris och Fred var dopfaddrar åt Doris fem syskonbarn. En uppgift som de tog på största allvar. Hela barnaskaran kom att bli som deras egna barn. Och så småningom kom också glädjen med barnbarnen. Doris omtanke om sina nära och kära visste inga gränser.
Doris och Fred byggde hus i Adolfström och startade en taxirörelse under 70-talet. Skolskjutsarna till Laisvall med byabarnen var en hjärtesak för Doris. Hon kom senare att arbeta inom barnomsorgen i Arvidsjaur.
Doris intresserade sig i hög grad för kommunpolitiken. Hon var en engagerad och mycket påläst politiker, både i fullmäktige, kommunstyrelse och i olika nämnder. Hennes viktigaste frågor gällde glesbygdsproblematiken och hon värnade särskilt om byarna. Som ordförande i BIAK kom hon också att driva frågor om byarnas utveckling. Majorsgården i Adolfström var också ett hedersuppdrag för henne.
För några år sedan lämnade Doris kommunpolitiken och kom att istället engagera sig i kyrkofrågorna. Fram till nyår var hon ordförande i kyrkorådet.
Sin fritid tillbringade Doris med förkärlek i naturen, skoterutflykter på våren och älgjakten var viktiga inslag. Varje höst tillbringades flera nätter i jaktkojan, alltid med lyckat resultat som den pricksäkra skytt hon var. Sista åren fann hon en ny livskamrat i Lennart. Sportintresset, framför allt skidåkningen på tv var ett av deras många gemensamma intressen
Doris hade många vänner och en stor bekantskapskrets. Hon var också den inom familjen som såg till att upprätthålla kontakten med släktingarna både i Sverige och Norge. Hon såg till att familjen samlades så fort det fanns något att fira och gratulerade på alla namnsdagar och födelsedagar.
Vi har förlorat en mycket nära och älskad familjemedlem. Vi saknar dig!