Dödsskotten i Ådalen ett dystert 75-årsminne

75 år sedan har förflutit sedan den brutala händelsen ägde rum, efter det att befälhavaren för den militära truppen skrikit ut de numera klassiska orden: - Halt, i lagens namn stanna, annars skjutes här skarpt! Dessförinnan hade den militära truppen skjutit några pistolskott i luften för att skrämma folkmassan, som beräknas ha omfattat 3 500 personer. Tre arbetare, en ung kvinna från Ådalen och en sjöman från Västervik fick sätta livet till. Dessutom skadades fem personer av kulorna. <h3>Strejkbrytare</h3>Demonstrationen var en följd av en arbetskonflikt mellan Pappersindustriarbetareförbundets avdelning vid AB Långörs sulfitfabrik i Marma, ägd av Graningekoncernen, följd av sympatistrejker vid bolagets fabriker i Utansjö och Sandviken. Bolaget beslöt då att skaffa strejkbrytare för att klara lastningen av fartygen vilket sedan förde med sig protester. Bitterheten och besvikelsen var stor bland arbetarna, som redan var hårt pressade av låga förtjänster, många av arbetslöshet och nöd. De såg i strejkbrytarna öppna förrädare. I denna laddade stämning som uppstod spreds budskapet om en generalstrejk och bild-andet av demonstrationståg, som sedan gick mot Lunde. Polis hade placerats ut för att skydda strejkbrytarna, men demonstranterna tog sig in på området, gav sig ombord på en av ångarna , under lastning, för att söka strejkbrytare vilka misshandlades och som sedan placerades ut till allmänt beskåd-ande. <h3>Militär styrka</h3>Polisen, som inte kunde förhindra uppträdandet, begärde militär förstärkning. Regeringen C. G. Ekman sade ja och sände en trupp under ledning av kapten Nils Mesterton. De hade till uppgift att skydda strejkbrytarnas förläggning i Lunde, en mil utanför Kramfors. Militären möttes av protester och landsfogden läste då upprorslagen, utan resultat. Från militärens sida sköts lösa skott, varvid två personer skadades, följt av rökgasbomber. Detta ägde rum på kvällen den 13 maj. Transportarbeteförbundets avdelning i Lunde kallade påföljande dag till protestmöte där det, utan några fackliga och stadgeenliga formaliteter, beslöts att uppmana till allmän arbetsnedläggelse och strejk så länge strejkbrytarna och militären fanns kvar på platsen. Där togs även beslutet om ett demonstrationståg till Lunde för att möta stejkbrytarna öga mot öga och som fick en dramatisk och blodig avslutning. När arbetarna vägrade sig hejd-as vid framkomsten till Lunde beordrades militären ge eld. När de ödesdigra skotten avlossades blåste en ung trumpetare, i den i demonstrationståget medföljande musikåren, eld upphör. Den 21 maj begravdes de död-ade. Omkring 12 000 människ-or deltog i sorgetåget.