Söndagen efter alla helgons dag
”En dag ska vi dö. Alla andra dagar skall vi leva.” Jag vet inte när och var jag stötte på det citatet första gången, men jag bär det med mig genom livet. Vi går nu in i en helg då vi får stanna upp till minne för de som stått oss nära men som genom döden har tagits ifrån oss. Vi får minnas alla dem som levt före oss och allt de har fått betyda för oss på olika sätt. Det är också en helg då vi får fundera över våra egna liv och vår egen död.
Hur lever jag mitt liv? Vilka val gör jag? Hur ser mina relationer ut? Lever jag som jag vill? Det går inte att alltid tänka på att livet tar slut, att tänka på sin egen död – det skulle fjärma oss från nuet.
Vi kan inte heller leva maximalt meningsfullt hela tiden – vi är bara människor. Vi gör val som sårar oss själva och andra. Men vi är också människor som är älskade av en Gud som blev människa i Jesus och som har besegrat döden för att vi skall leva. Döden har inte sista ordet! Livet fortsätter! Vi är människor som är älskade av en Gud som vill dela våra liv här och nu men också i evigheten. ”En dag skall vi dö. Alla andra dagar skall vi leva!”
Gud hjälp mig att leva! Amen!