Tidningen Norrbottens Postens redaktör var inte nådig i sin kritik över en mans ansvar. Detta i anledning av en rättegång och dom över en ung ogift kvinna, som våren 1895 tog livet av sitt barn. Detta för att slippa uppleva skam och fattigdom. Kvinnan avled för övrigt en kort tid därefter, under sin fängelsevistelse.
- Domar fälls och fängelset öppnas. Där fräter sorgen på hjärtats rötter, och inte så sällan banar den väg för lungsoten och så följer fängelsets död. Hon har sålunda inte tillbringat halva strafftiden innan döden - befriaren öppnade fängelseporten, skriver Norrbottens Postens redaktör i anledning av den sorgliga historien.
"Fin" fästman
Flickan hade vid rättegången på alla sätt försökt skydda den manliga partnern
- Hon ordade om en fin så kallad "fästman" som varit orsaken till hennes olycka, och man kan väl säga i viss mening förbrytelse, noterar tidningen och refererar att kvinnan låtit sig bedåras av falska löften och förespeglingar.
- Ett på grund av dessa löften otillbörligt närmande, den unge mannen och kvinnan emellan.
När följderna sedan uppenbarades visade mannens sida likgiltighet samtidigt som kvinnan försökte undgå att hamna i besvärliga omständigheter.
- Just i det ögonblick då genomståndna kroppsliga lidanden, fysisk abnormitet, tanke och dylikt till en del även gör kvinnan som mest maktlös mot en förtvivlans frestelse, begår hon det rysliga brottet, skriver tidningen.
Dog i fängelset
Barnet föddes våren 1895 och gravsattes i sedvanlig ordning. Misstanken växte att barnet inte dött på naturligt sätt. Därför beordrades en gravöppning. Barnet togs ur sin kista och fördes till läkare för obduktion. Undersökningen resulterade i konstaterandet att barnets hals var avbruten och att aska hällts i strupen.
Kvinnan häktades. Vid efterföljande tingsförhandlingar, framkom att kvinnan fött barnet på utedasset och sedan låtit det falla ner i latrintunnan. Barnet skrek och modern plockade då upp den lilla ur tunnan varefter hon ströp barnet till döds.
Sedan hade modern lagt barnet i en låda och fyllt den med aska, för att dölja den döde.
Domaren vände sig under rättegången till kvinnans föräldrar, som kallats att vittna. I allvarsorden undrade han om verkligen föräldrarna undgått att märka flickans havandeskap och varför de inte vidtagit åtgärder för att hindra ett brott.
Rättegången slutade med att kvinna i maj 1895 dömdes till fyra års straffarbete, för barnamord.
Efter domslutet fördes kvinnan till fängelset i Uppsala för att avtjäna sitt straff.
I juni året därpå meddelas i tidningen att kvinnan, som var 21 år, avlidit i fängelset. Troligen efter att ha drabbats av lungsot.
Eldade upp barnet
Måndagen den 5 april 1897 födde en Arjeplogskvinna, under vistelse i Arvidsjaur, en pojke. I hemlighet tog hon livet av den nyfödde och brände sedan upp barnet i spisen, i tron att hemligheten skulle bevaras. Men efter ett ihärdigt nekande erkände hon mordet.
- Hon var en späd kvinnogestalt med rätt gott utseende, rosiga kinder och vackra tänder, uppträdde helt ogenerat och utan synliga tecken på ånger, noterades det från rättegången i Arvidsjaur som leddes av hovrättsnotarie David Markström, senare borgmästare i Piteå.
Kvinnan dömdes till fyra års straffarbete. Domslutet överklagades. Sedan ärendet prövats av Svea hovrätt sattes straffet ned till fem månader.
Arjeplogskvinnan hade vid tillfället inte ha haft något stadigvarande arbete. Hon hade ett rum i centrala Arvidsjaur, som delades med två flickor som gick och läste inför konfirmationen.
Kvinnan hamnade i ett prekärt läge under sensommaren, sedan en man som hon umgåtts med gjort henne gravid och inte ville ta ansvar för sina gärningar. Senare, i november, hade beslutet mognat fram hos kvinnan, att ta bort sitt barn.
Arjeplogskvinnan hade sedan tidigare haft ett barn, som dött ung.
Dos av kvicksilver
Hon beslöt att befria sig från graviditeten genom att ta en dos kvicksilver. Detta skedde på kvällen före födseln.
Påföljande morgon, vid 9-tiden, gick flickorna som hon bodde tillsammans med till prästen för att läsa. En timme senare födde Arjeplogskvinnan fram sitt barn, en pojke. Hon vände barnet mot kudden i syfte att det skulle kvävas, vilket också lyckades.
Därefter skyndade sig kvinnan ner i husets källare, där hon gömde undan den lille pojken.
Dagen därpå, när flickorna gått till sin läsning, hämtade hon upp det döda barnet. Hon gjorde upp eld i spisen, virade in barnet i ett tygstycke, och lade det på elden. Brasan utplånade inte alla spår av barnet varför hon gjorde upp en ny eld.
Händelsen uppdagades och kvinnan kallades till förhör. De unga flickorna berättade att de varken märkt eller uppmärksammat att kvinnan fött eller haft barnet hos sig i sängen. De hade dock väckts under natten av kvinnans spring ut och in, vilket uppgavs ha berott på att hon intagit kvicksilver.
Uppgifter framkom även att kvinnan vid något tillfälle yttrat, när havandeskapet kom på tal
- Innan påskhelgen skall de få se att de ljugit på mig.
Länsmannen fick kvinnan att slutligen erkänna och saken fördes till tinget.
Inför tinget i Arvidsjaur gjorde kvinnan gällande att barnen efter födseln inte visat några livstecken och att hon hade haft den döde hos sig i sängen under natten.
På morgonen efter födseln gav sig kvinnan iväg för att sköta städningen i ett privat hus.