Samme person kom senare i konflikt med Pitebygdens mäktige man, patron Carl Anton Hedqvist i Öjebyn. Detta sedan han öppet påstått att patronens son Arvid, påläggskalven i företaget, inte dög till annat än att arbeta med mjölsäckar. Samtidigt klargjordes offentligt att han inte tänkte låta sig godtyckligt och hänsynslöst bli behandlad av patronen.
Skrev i annans namn
Johan Iverus namn var en tid på allas läppar, enligt vad Stockholms Dagblad uppgav 1884, då han missbrukade telegrafkorrespondensen till flera större köpmansfirmor och kvarnägare. Där han gjorde det djärva försöket att låta använda sig av en Haparandaköpman som avsändare, i syfte att få fram konkurrenternas priser.
Iverus var vid den här tidpunkten Piteåombud i övre Norrland för mjöl- och agenturfirman August Engström & Co.
Förfrågan till de olika företagen hade alla samma lydelse. Där han bland annat ville offerera 28 000 rågmjölssäckar till billigaste pris.
Av en tillfällighet uppdagade Haparandaköpmannen vad som pågick när han hos två kvarnägare, per telefon, gjort en förfrågan om pris på ett ungefär liknande mjölparti. Då fick han kännedom om att Iverus telegraferat till flera företag i haparandabons namn.
När det hela nystades upp, och Johan Iverus namn blev synligt i tidningarna, skylldes det på missförstånd. Där det framgick att Haparandabon hade en kollega, som enligt Iverus, gett honom tillåtelse att göra offertförfrågningar. Iverus förklarade sedan att han av obetänksamhet låtit underteckna telegrammen med felaktigt namn.
Hela affären avfärdades senare som ett missförstånd.
Sparkades från jobbet
Patron Hedqvist fick upp ögonen för Iverus, som var gift med Ida, en dotter till Piteåköpmannen ”Lill-Anders” Lundberg. Johan Iverus anställdes hos Storforsbolaget för att senare utses till förvaltare och disponent för Piteå ångkvarn, som en tid var den största i Norrbotten och hade betydande importer av råg från Ryssland
Men med tiden skar det sig mellan Iverus och Hedqvist, inte minst sedan han uttalat sig om disponentsonen, konsul Arvid Hedqvists duglighet, eller snarare brist på duglighet.
Därefter började det uppdagas en del oegentligheter där Iverus bland annat beskylldes för att ha lagt beslag på tilläggsprovisioner för ett belopp av drygt 6 000 kronor.
Osämjan mellan Johan Iverus och C.A. Hedqvist kom sedan att vädras offentligt. Med följd att Iverus stämdes av Storforsbolaget, fråntogs teckningsrätten för den av Hedqvist ägda kvarnrörelsen och även sin tjänstebostad på Lugnet i Storfors. Därefter följde avsked.
In på scenen som ny chef klev då Arvid Hedqvist, som inte lyckades få kvarnrörelsen att fungera på samma goda sätt som under Johan Iverus tid. Det blev längre tider av problemfylld drift, fram till nedläggningen.
År 1889 annonserar Iverus i ett flertal tidningar att aktiebolaget Storfors till handelsregistret meddelat att man återkallat den procura som lämnats honom för bolagets avdelning Piteå ångkvarn.
Iverus går i annonsform till angrepp mot C A Hedqvist, medan styrelseledamöterna och förvaltarna Axel Markström och A.R. Clausen motannonserar om att återkallningen var berättigad.
Clausén och Markström påpekar bland annat i annonsen:
–Vi uttala vårt högsta ogillande av Herr Iverii skrivsätt i tidningarna gentemot Hedqvist.
Hedqvist ville i anledning av ”maktkampen” visa att han var den som satt inne med makten.
Slutade med en förlikning
Johan Iverus i sin tur kontrade med att, även här i annonsform, påpeka att han inte tänkte låta sig bli godtyckligt behandlad av ”Herr Sågverksägaren och Riddaren C.A. Hedqvist”
Norrbottens Posten rapporterade senare följande: ” Johan Iverus, f d förvaltare vid Storfors mjölkvarn som veterligen ur landet farit under omständigheter som ger anledning förmoda att han ämnar å utrikes ort förbliva för att undgå sina borgenärers krav, måtta vara ålagd att avträda sin egendom vid konkurs. Ansökan av verksägare C A Hedqvist till häradsrätten, Iverus kallas att inställa sig den 22/2 1889 för att avgiva förklaring inför rätten.”
Det följde en del tvister i affären och som slutade med att parterna slutligen förlikade sig. Resultatet av den förlikningen är inte känd.
Den 27 mars 1899 underrättas Piteåborna att Johan Iverus avlidit i Stuttgart, ”Omkring 50 år gammal”. Han hade då vistats där en tid för hälsans vårdande.
Dessförinnan var han anställd som disponent vid Hernö bryggeri i Härnösand.
–Frid över den dugande, hurtige och vänsälle affärsmannens minne, slutar Norrbottens Posten sina rader över Iverus.
Hustrun Ida, född i Piteå, avled 1924 och var då skriven på Upplandsgatan i Stockholm.