Kerstin Wixe var årets sista föreläsare på Norrbottens senioruniversitet, Norrsen. Hon berättade om sin karriär som journalist men också om författare som hon mött. Det som väckte flest frågor hos den stora publiken var hennes berättelse om hur hon upplevt vitt ljus.
Kerstin har drygt 46 år bakom sig som journalist. Program som Min sanning har väckt uppseende och hon har även fått en kunglig medalj för sina insatser. Det hela började på Kalix folkhögskola där hon gick för att bli fotograf. Det kom dock inte att bli hennes bana utan sedan följde ett mångårigt engagemang i radion. Valet stod mellan samhälls- eller kulturjournalistik. Kerstin valde det senare främst för att den inte var så förutsägbar. Ett mål har varit att föra levande samtal, en mycket uppskattad programform. På 1990-talet arbetade hon för att återupprätta det muntliga berättandet. En viktig faktor i det var att välja intervjuplatser som hade anknytning till intervjupersonerna för att på så sätt ge en fylligare bild.
Bland författare som Kerstin intervjuat finns flera kända personer. Sara Lidman gav ett starkt intryckt främst genom sitt speciella språk som också visade sig svårt att översätta. Ett annat möte var med Torgny Lindgren som ville att just Kerstin skulle intervjua honom på bokmässan i Göteborg. Torgny menade att man läser en bok tre gånger. Först för att se hur det gick, sen för att få en djupare mening och slutligen för att knäcka hela rebusen som boken bygger på.
Radioföljetongen har också varit central i Kerstins arbete. Här gäller det att välja rätt skådespelare för att få rätt stämning och empati och sedan att lyssna och åter lyssna i regin. En dröm har varit att få Christer Henriksson att läsa Doktor glas. Efter ett idogt arbete blir det nu verklighet och den kommer att sändas nästa sommar.
Flest frågor och tankar väckte dock Kerstin beskrivning av det hon kallar vitt ljus och som nu också finns i bokform. Det kan beskrivas som ett något närmast övernaturligt tillstånd som efteråt gav både insikt och sinnesro och som påverkat hennes liv på ett avgörande sätt. Bland annat försvann alla rädslor och all ångest, något som hon haft mycket nytta av i arbetet med att intervjua stora personligheter.
Kerstin har haft sin huvudsakliga arbetstid från ett norrbottniskt perspektiv även om programmet har varit P1. Hon anser att det gett henne en annan utsikt som gjort att hon kunnat fokusera på andra ämnen än om hon arbetat längre söderut i landet.