Det var inte utan diskussion som stadshotellet i Piteå öppnades

Det var dock inte utan diskussion det nya stadshotellet, då inte helt färdigställt och för övrigt ett omstritt byggnadsverk, öppnade portarna för allmänheten i november 1906. Den 9 november, på kvällen, sammanträdde nämligen stadsfullmäktige i Piteå. Stadens fäder hade då att ta ställning till en framställan från källarmästaren Klas Andersson. Han ville ha utsträckt serveringsrätt till klockan 24.00 de två första öppningsdagarna. Det gällde såväl lördag som söndag.

Oro för oordning

Framställan hade tillstyrkts av beredningsutskottet, magistraten och den tillförordnade stadsfiskalen. Stadsfullmäktigeledamoten Wåhlin ville, ur nykterhetssynpunkt, yrka avslag för söndagsutskänkning. Ledamoten Hortlander var först böjd för rent avslag men ändrade sig och instämde med Wåhlin. Johan August Wallgren ansåg att inte att det var någon fara för oordning och ledamoten Ringius dundrade över bristande tillmötesgående från stadsfullmäktiges sida. Han biföll framställan och såg ett ja som en uppmuntran mot den nya källarmästaren " som haft alla möjliga vedermödor att utstå".

Stadsfullmäktiges ordförande, läroverksläraren Johan Håkansson, påpekade vid sammanträdet att med servering fördelad på två dagar, och med hänsyn till de begränsade lokalytorna, en allt för starkt tillströmning på en gång kunde undvikas och därmed skulle ordningen kunna upprätthållas. Det blev ja i stadsfullmäktige. Dagen före öppnandet hade även kunglig befallningshavande, det vill säga landshövdingen, beviljat helgutskänkningen..

Öppningsdagen hade anordnats en gåsamiddag i vilken 70 personer, herrar och damer, deltog.

Det gamla stadshotellet, det så kallade stadshuset, stängdes den 9 november 1906. I lokalerna flyttade den 9 maj 1907 telegrafstationen in.

Supe för två kronor

Den officiella invigningen ägde rum den 12 februari 1907, fettisdag. Inträdet var då två kronor och supen kostade också två kronor. 200 personer deltog i den invigningen, där dansen tråddes till klockan tre på natten. Stadsfullmäktiges ordförande Johan Håkansson förrättade invigningen och betonade att tillkomsten av hotellet fyllt ett länge närt behov i Piteå samtidigt som bygget ansågs vara en förberedelse till den i många år väntade och efterlängtade järnvägsbibanan till Piteå

Stadshotellet hade eget elektricitetsverk Anläggningen kostnadsberäknades till 285 000 men kostade slutligen 320 000 kronor. Hotellet hade då av 22 resanderum med telefonledning till varje rum, två matsalar, ett större schweizeri (kafe med alkoholservering och försett med ett glastak), tre små kaferum, ett biljardrum, restaurangkök och festvåning.