Att komma in i den lila butiken där det doftar gott
känner man väl
För den här lilla affären har faktiskt sin egen själ
Dessa gigantiska stormarknader med en hangarliknande
byggnation
Då glömmer man inte så lätt, rakt över disk denna härliga
situation
Man kunde köpa något och bara prata en stund
Idag är det stor rusning sådana köer så man får inte en blund
Vi människor behöver lite av en atmosfär inte varor på pallar
Så visst var det bättre förr det fanns till och med knallar
Det ÄR så statiskt att handla man känner sig som en robot
i ett plåtetui
Nej, det var härligt med en personlig kontakt och man kände
sig liksom fri
Den eran kommer inte igen för det lönar sig inte i långa loppet
Men man undrar ibland har många entusiaster tappat hoppet
Ett känslolÖst samhälle med en datakommunikation, vi blir en
bricka i spelet
För ingen kan säga att detta är något bra det är rena rama felet
Till slut blir vi så robotiserade att hjärtat ikläder sig en känsla av plåt
För jag säger att den lilla butiken, där kunde man både prata om
skratt och gråt