Arbetet med att blekna det historiska Piteå har fortsatt, under senare år med rasande fart. En titt i Piteå-Tidningens arkiv ger vid handen att de flesta bilder numera är minnesbilder, sedan hela kvarter genom politiska beslut försvunnit eller omvandlats.
Siv Ingegärd, dotter till Birgit och Karl-Axel Nordberg, Piteå, föddes 1954. Närmare bestämt den 17 mars. Familjen var då bosatt i kvarteret Sågställaren på Lövholmen. Karl-Axel Nordberg var då anställd på vid skeppningskontoret hos Statens skogsindustrier på Lövholmen.
När personalen vid pastorsexpeditionen i Piteå stadsförsamling skulle gå hem för dagen hade de i sina papper noterat att det då i staden fanns 5 999 invånare. Personalen frågade sig vem som skulle bli nummer 6 000. Senare, samma dag, föddes Siv Ingegärd. När expeditionen påföljande dag öppnade kom uppgiften om den nyfödda. Hade Siv dröjt till påföljande dag hade hon distanserats av en inflyttad familj från landsförsamlingen, bestående av tre personer.
Nu blev det inte så.
Siv gifte sig senare med försäkringsmäklare K-G Johansson och är numera bosatt på Klubben, vid havsbadet i Piteå. I familjen finns i dag två barn och tre barnbarn.
Föräldrarna Birgit och Åke är i dag bosatta på Prästgårdsgatan i Piteå
Kyrkbron raserades
Senare det året, närmare bestämt i november, försvann ett historiskt bygge, nämligen Kyrkbron som förband Norrmalm med centrala Piteå. Bron skulle bort för att ge plats för Sundsgatan.
I samband med att staden efter den förödande stadsbranden flyttade från Öjebyn till den av vatten omflutna Häggholmen byggdes en bro över mot Norrmalm. Den enda förbindelsen med fastlandet. Därefter byggdes bron om vid flera tillfällen. Från 1797 beskrivs bron över Stadssundet, som vattendraget då kallades:
”Den norra bron av 167 alnars längd, som staden underhåller, är 11 alnar bred, till 109 alnar av sten upphöjd på bägge ändar men mittpå av trä till 58 alnar”.
Troligen murades bron om, med en valvbåge, i slutet av 1800-talet, ett utseende den hade vid rivningen.
Det var 1954 som stadens äldsta manufakturaffär, Sofia Lundbergs efterträdare, flyttade in i Roland Ridderstråles nybyggda fastighet, med adress Storgatan 58. Där affären samsades om utrymmet med, förutom Ridderstråles fotoaffär, som senare blev Kjells foto, även Carlssons ur.
Sofia Lundbergs startade i september 1897 i form av – som det heter i urkunderna – ”kapphandelsrörelse som försäljer sina alster i Elfsby, Arvidsjaur, Piteå Gamla stad och Neder-Kalix”. Vid flyttningen 1954 hade Sofia Lundbergs varit i samma regi sedan 1927.
Sofia Lundbergs flyttade senare till andra lokaler för att senare upphöra med verksamheten.
Ridderstråles hus, uppfört i tegel av byggmästare Gideon Johansson, ersatte 1954 en av brand förstörd byggnad. Fastigheten blev illa åtgången när intilliggande Wallsténs järnhandel totalskadades vid en brand i september 1974 för att sedan rivas och ersättas.
Anrikt kafé
Tio år senare, närmare bestämt i början av 1964, förändrades miljön ytterligare vid den tidigare Kyrkbron. Då började saneringsbilan vina i de gamla kvarteren mellan Sundsgatan och Prästgårdsgatan. Flerhundraåriga timmerhus revs för att lämna plats för ny bebyggelse, de så kallade ”vatten och brödhusen”, sex våningars punkhus och av många kallade människosilor.
En av byggnaderna var den gamla prästgården, i hörnet Prästgårdsgatan–Kyrkbrogatan, som 1905 köptes av bagaremästare J.A. Johansson för 8 000 kronor. Bagare Johansson sålde sedan gården, under beteckningen Stjärnan nr 56, vidare till sonen bagaren Hjalmar Johansson år 1908 för 6 000 kronor. På fastigheten drev tre generationer Johansson verksamhet fram till december 1963.
Noterbart är att antalet hus i Piteå vid 1902 års utgång var 289.
Den som höll i saneringsbilan, läs kofoten, 1964 var Roland Westerberg från Lillpite som hade som specialié att riva gamla byggnader.
Om den anrika Johanssonska gården sade han då:
– Den är byggd för flera hundra år sedan. Bageri och kafé blev den för ett 60-tal år sedan då den gamla bageridynastin Johansson flyttade in i huset med sin rörelse.
På 1840-talet blev den prästbostad för att senare ersättas av en ny prästgård vid Nygatan, i närheten av kyrkan.