Kvar hemma i Sjulnäs lämnade han hustrun Hildur, 29 år och barnen Göta Lydia fyra år och Erik ett år. Det skulle sedan ta fyra år innan Viktor Lindbäck återsåg familjen igen. Han hade då etablerat sig som farmare i Oregon.
När Viktor Lindbäck klev ombord på båten Salmo i Göteborgs hamn den 23 april 1913, med destination Grimsby i England, hade han sällskap av Erik Wikgren från Bergsviken, som skulle till Seattle, samt Oscar Berglund, Johan Lundström och Frans Elis Johansson, samtliga från Blåsmark, vilka också tänkte slå sig ner i Portland Oregon.
Kanske hade samtliga fångats av visans ord:
– Pengar växer där som gräs, uppå gröna ängar. Amerika är ett härligt land, där finns gott om pengar.
Från Liverpool gick färden vidare med fartyget Caronia till New York, dit resenärerna ankom den 4 maj 1913.
Slutligen nådde Viktor Lindbäck Oregon, där han bosatte sig i Colton.
Några glimtar kan fångas av livet som där levdes. Men mera än glimtar blir det aldrig.
Hildur Lindbäck beslutade sig för att skaffa de olika intyg och de pengar som behövdes till biljetter för att, tillsammans med barnen, återförenas med maken. 1917 lämnade de Sjulnäs, begav sig till Norge och Oslo. Där steg de ombord på fartyget Bergensfjord för att nå sin längtans land och möta familjefadern.
Den 7 november 1917 kunde de med förväntansfulla blickar se landet stiga ur havet, det förlovade landet, som fått dem att bryta upp från släkt och hemland. Där kunde de se storstaden New Yorks hus, kajerna med båtar och med ett myller av människor. Det okända landet med bara okända människor. Fanns där någon med vilken de kunde tala det svenska språket?
Fartyget gled för halv maskin runt Brooklyn. Ett stycke upp i Hudsonfloden lade man till vid kajen vid Ellis Island.
Över landgångarna gick det folk från olika nationaliteter, släpande och bärande på koffertar och väskor för att kastas in i Amerikas smältdegel och Ellis Island, denna emigrantstation där människomaterialet sovrades och sållades. Familjen Lindbäck tycktes höra till det goda vetet som föll ner på lyckolandets mark i Amerika. De gick igenom emigrantsållet. Nu väntade den vidare färden över vilda västerns prärier fram till Oregon.
Familjen hade kommit till det nya landet för att arbeta på jorden.
I Portland utökades familjen Lindbäck med ytterligare ett par barn, Norma, född 1918, och Violet född 1920.
Göta Lydia fick sitt namn ändrat till Gertrude och mamma Hildur blev Hilda.
Av tillgängliga folkbokföringsuppgifter framgår att Hildur Lindbäck avled den 12 november 1943 i Multnomah, Oregon. Maken Victor gick ur tiden den 16 februari 1954. Han var då bosatt i Colton.
Sonen Erik Lindbäck flyttade till Pasadena i Kalifornien, gifte sig med Florence, och blev pappa till ett par barn. Erik avled den 12 juli 1994.
Gertrude gifte sig 1928 i Multnomah med Alfred W. Olson, som avled 1934. Hon gifte senare om sig med Robert Smith och avled den 3 juli 2000. Alameda, Kalifornien var då bostadsort.
Dottern Norma, som föddes i USA, gifte sig 1942 i Vancouver, Washington med Kenneth Tate. Hon avled den 1 september 2002. Norma tjänstgjorde bland annat en tid i USA:s flotta och är begravd på Willanette National cementary.
Violet, som föddes i Colton, Oregon, flyttade 1940 till Portland och arbetade inom försäkringsbranschen. En tid tjänstgjorde hon även i den amerikanska armen. Hon avled den 19 februari 2005, 84 år gammal, och är begravd på samma kyrkogård som systern Norma.
Hon var först gift 1946 med Howard Hall, som avled 1955. 1974 gifte hon om sig med James Foley, som gick ur tiden 2012. Hon blev mor till en dotter.
Från svensk sida gjordes många försök att stoppa emigrationen till USA, då myndigheterna började oroas över att landet avfolkades. Några beslut togs dock aldrig. Det var istället de amerikanska lagarna som infördes, som bromsade upp emigrationen under senare delen av 1920-talet. Men då hade redan närmare 1,5 miljoner svenskar lämnat landet, varav bortåt 3 000 från Piteåbygden.