Tal, sång och spel
Genom affischer och tidningsannonser kungjordes 1891 att Piteborna för första gången kunde få höra fonografen. Det var i mitten av april som apparaten, för upptagning och återgivning av ljud, presenterades. Den av Thomas Alva Edison konstruerade så kallade talmaskinen, en av vår tids då allra märkligaste uppfinningar, samlade så mycket folk att arrangemanget fick förlängas tidsmässigt."Den återger även i de finaste skiftningar människoröster som även ljudet från instrument. Den kan så att säga både tala, sjunga och spela" meddelades de intresserade.
De Pitebor som mötte upp fick höra "Tapto" av Svea garde, "Vila vid denna källa" av Sigge Wulf, "Du gamla du friska" av August Westling, "Basun och fågelsång" av Gastanos". Dessutom bjöds på orkester och pianomusik. Det fanns även många poem och stycken intalade av olika personer.
- Önska någon tala eller sjunga i fonografen och höra sin röst, undrade arrangören.
"Levande" bilder
Enligt uppgift skulle en sångare från staden ha passat på att sjunga in en sång i fonografen.År 1898, närmare bestämt i oktober,kom en person vid namn E. Lundbäck, med en apparat för visning av ljusbilder, skioptikonbilder. Det utlovades bibliska stycken, vyer från Amerika och bilder från guldlandet Alaska. Samtidigt presenterades Edisons nya uppfinning, kinematografen. En apparat för projektion av rörliga bilder. Apparaten konstruerades 1895 av bröderna Lumière. Edison lyckades senare övervinna de tekniska brister vilka till största delen bestod av svårigheten att åstadkomma fullständig samtidighet mellan rörelse och ljud.
- Framställningen blir liksom "levande", konstaterades det i reklamen.
Lundbäck utlovades också att alla som kom även skulle få lyssna till sång och musik från en så kallad grammofon. Allt för det billiga priset av 50 öre för förälder och 25 öre för barn.
Det skulle sedan dröja till den 28 juli 1910 då den allra första svenska spelfilmen "Värmlänningarna" visades i Piteå. Bakom föreställningen stod Piteås egen filmvisarpionjär Elof Sundberg från Pitholm. Visningen var anordnad i ett tält, med 75 träbänkar. En föreställning som var av lika stor dignitet som då fonografen och kinematografen för första gången visades upp