3 februari Kyndelsmässodagen – Uppenbarelsens ljus
Att beröras av Jesus får konsekvenser i allas våra liv. För det Jesus kommer för att visa och berätta om handlar om ett svårt uppdrag. Det handlar om att sätta andra framför sig själv, det handlar om att vara en tjänare för andra och för Skapelsen. Den kristna vägen är ingen lätt väg, men likväl den väg vi är kallade att vandra.
Jesus kan väcka jobbiga känslor, och i en av helgens texter uttrycker Symeon det med orden ”mångas innersta tankar skall komma i dagen”. För genom Jesu budskap kommer vi att vara tvungna att se på våra egna prioriteringar, se på hur vi väljer att leva våra liv, och det kan vara smärtsamt när vi inser att vi sällan är goda, att vi sällan kan hålla oss från att vara egoistiska och när vi medvetet eller omedvetet sårar andra eller skapelsen. Den insikten gör ont, och det är Jesus som föder den insikten i oss. Det här inser Symeon och i texten berättar han det för Maria.
Men Kyndelsmässhandlar såklart inte om det innersta onda, utan om ljus som uppenbaras. Det är Jesus – ljuset - som uppenbarar för oss att det finns andra sätt att leva, att kärlekens väg är möjlig att vandra, fast den är besvärlig och svår. Så, ljuset har kommit in i världen, det vet vi. Men vad kan vi göra för att det ska få fortsätta lysa? Hur kan vi vara med och bära ljuset inom oss själva och till andra? Jag tänker att vi måste göra det i en gemenskap med alla kristna i hela världen, och så vandrar ju Gud med oss – vi är aldrig ensamma. Men vi behöver våga ta steget, vi behöver våga se att en annan värld är möjlig - där vi lever för varandra och inte av varandra.
Och när det ser tufft ut, när vi inte orkar mer, när vi vill ge upp alla våra goda föresatser - då får vi tända ett ljus. ”Tänd ett ljus och låt det brinna” heter det i en känd låt. En enkel och sann uppmaning. Just när det är som mörkast får vi tända ett ljus för att övertyga oss själva och varandra, om att mörkret inte har sista ordet, att ljuset skall segra och hoppet tändas på nytt.
Vi är alla hoppets agenter och ljusbärare in i den här världen, och det är Gud som har sänt oss. Det är Gud som bär oss och det är Gud - ljuset själv - som också förlåter oss när vi inte når ända fram. Tack gode Gud för det.